"Halten av växthusgaser i atmosfären ska i enlighet med FN:s ramkonvention för klimatförändringar stabiliseras på en nivå som innebär att människans påverkan på klimatsystemet inte blir farlig.
Målet ska uppnås på ett sådant sätt och i en sådan takt att den biologiska mångfalden bevaras, livsmedelsproduktionen säkerställs och andra mål för hållbar utveckling inte äventyras.
Sverige har tillsammans med andra länder ett ansvar för att det globala målet kan uppnås."
– Riksdagens definition av miljökvalitetsmålet.
Högst 2 grader
För att inte riskera en farlig påverkan på klimatsystemet har EU:s medlemsstater enats om målet att begränsa ökningen av den globala medeltemperaturen till högst 2 grader jämfört med förindustriell temperaturnivå.
För att uppnå denna temperaturbegränsning bör den sammanlagda halten i atmosfären av växthusgaserna koldioxid, metan, dikväveoxid (lustgas), svavelhexafluorid (SF6), fluorkarboner (FC) och fluorkolväten (HFC) på lång sikt inte överskrida 400 miljondelar (ppm). Halten räknas som koldioxidekvivalenter. Det är ett mått på den mängd växthusgaser, där bidraget från varje enskild gas har räknats om till den mängd koldioxid som har samma inverkan på klimatet.
Förbränning av fossila bränslen (olja, kol, naturgas, bensin, diesel), som huvudsakligen används för el- och värmetillförsel samt för transporter svarar för det största bidraget till växthuseffekten både i Sverige och i övriga världen.
Internationellt samarbete krävs för att nå målet
Avgörande för att nå målet är internationellt samarbete och insatser i alla länder. En stor del av dagens utsläpp av växthusgaser påverkar jordens klimat mer än 100 år framåt i tiden. Om miljökvalitetsmålet kan nås kommer att visa sig först i mitten av detta sekel. År 2050 bör utsläppen av växthusgaser som ett genomsnitt för alla industrialiserade länder ha minskat till ungefär 2 ton per capita för att därefter minska ytterligare.
Sveriges riksdag har antagit visionen att Sverige år 2050 inte har några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären.
Varför har klimatet förändrats?
Klimatet har förändrats under de senaste 150 åren, men hur och varför? Den svenska klimatpolitiken baseras framför allt på de bedömningar som görs av IPCC (the Intergovernmental Panel on Climate Change), FN:s vetenskapliga klimatpanel. I sin utvärderingsrapport från februari 2007, om den naturvetenskapliga grunden till klimatförändringarna, slog de fast att den pågående ökningen av jordens medeltemperatur är en naturlig uppvärmning som förstärks av människans utsläpp, och människans bidrag är den dominerande orsaken till temperaturökningen under de senaste 50 åren.
Om utsläppen fortsätter som nu, så ökar risken för att klimatsystemet påverkas på ett farligt sätt. Genom Kyotoprotokollet har ett antal länder åtagit sig att minska sina utsläpp av ämnen som påverkar klimatet.
Förbränning av olja och gas – fossila bränslen – svarar för det största bidraget till utsläppen både i Sverige och i övriga världen. Utsläppen av koldioxid från transporter ökar hela tiden medan övriga utsläpp varierar i Sverige efter konjunktur, tillgång på vattenkraft och vädret. Icke-fossila bränslen – till exempel trä – bidrar inte till att klimatet förändras. Därför är det bra att andelen förnybara energislag i Sveriges energiförsörjning har ökat.
Större förändringar i norr
Förändringarna i klimatet bedöms bli större vid våra nordliga breddgrader än i världen i genomsnitt. Om temperaturen ökar med cirka 2,5 grader globalt under de närmaste 50–100 åren kan ökningen bli cirka 4 grader i Norden. Mängden nederbörd kan också komma att påverkas kraftigt. Effekterna kan bli omfattande för till exempel jord- och skogsbruket. Känsliga miljöer (ekosystem) i fjällen och Östersjön kan skadas så mycket att de går förlorade.