Ytterligare, effektivare, styrmedel och åtgärder behöver tas fram för att komma längre i miljöarbetet. Inga miljökvalitetsmål kommer att kunna nås i Kronobergs län till år 2020. Ett mål – God bebyggd miljö – är nära att nås.
Utvecklingen positiv är för miljökvalitetsmålen Frisk luft och Skyddande ozonskikt. Åtgärder vidtas eller har redan genomförts även om mer kan göras.
Utvecklingen är neutral för Begränsad klimatpåverkan, Bara naturlig försurning, Ingen övergödning, Grundvatten av god kvalitet, Myllrande våtmarker och God bebyggd miljö. Även om stort regionalt fokus finns på klimatfrågan och att göra länet fossilbränslefritt räcker inte planerade och genomförda åtgärder till. Transportsektorns utsläpp av växthusgaser, samt påverkan på luftkvaliteten, ökar. Buller är ett ökande problem. Transporternas påverkan på luftkvaliteten påverkar bedömningen av Begränsad klimatpåverkan, Frisk luft, Myllrande våtmarker samt Ingen övergödning. Det behövs mer effektiva styrmedel och åtgärder.
Utvecklingsriktningen är oklar för miljökvalitetsmålen Giftfri miljö och Säker strålmiljö. Minskande anslag till sanering av förorenade områden riskerar att sänka takten i arbetet med att omhänderta gamla miljösynder. Nya hittills okända ämnen tillkommer i snabb takt vilket kan innebära okända risker för människors hälsa.
Utvecklingen är negativ för Levande sjöar och vattendrag, Levande skogar, Ett rikt odlingslandskap och Ett rikt växt- och djurliv. Intensifieringen av skogsbruken, liksom den alltmer ökande andelen gran, gynnar inte den biologiska mångfalden och innebär dessutom att humushalterna ökar i sjöar och vattendrag. Arealen jordbruksmark minskar, liksom de, för den biologiska mångfalden, viktiga naturliga betesmarkerna och slåtterängarna. De, för varje år, allt färre lantbrukarna, som ska hinna sköta länets jordbruksmark, hinner inte sköta jordbrukslandskapet på ett sådant sätt att tillräcklig hänsyn tas till den biologiska mångfalden och de kulturhistoriska lämningarna. Alltför många enskilda avlopp läcker fortfarande näringsämnen till vattendragen och vidare ut till havet. Stora insatser behövs för att restaurera limniska miljöer och minska övergödningen. Möjligheten att förtäta bebyggelsen i LIS-områden, kan innebära att fler flyttar ut på landsbygden men också innebära ökad påverkan på miljön som byggande av bryggor, båttrafik, muddring, strandmodifieringar med mera. Det skulle också kunna innebära nya möjligheter att få viktiga skötselinsatser för slåtterängar och betesmarker gjorda. För god bebyggd miljö är bullerproblematiken i bostadsområden ett växande bekymmer.
Länsstyrelsen i Kronobergs läns miljömålssidor
Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säkert strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock regionalt.
Tidigare regionala miljömål
Bara naturlig försurning
Kronobergs län är ett av de mest försurningsdrabbade områdena i landet. Detta beror på ett tidigare stort nedfall av kväve och svavel, samt markförhållanden med begränsad förmåga att neutralisera surt nedfall. I takt med minskat nedfall har skogsbrukets relativa bidrag till försurningen ökat.
Resultat
Kritisk belastning för försurning av skog och mark
Utsläppet av svavel i länet har minskat med drygt 90 procent sedan 1980-talet. Nedfallet under samma period har emellertid minskat med 75 procent till dagens cirka 2 kg per hektar (ha) och år (Kronobergs luftvårdsförbund). Motsvarande minskning av kvävenedfall kan inte noteras trots att utsläppen och halterna i luften har minskat. Nedfallet över länet har beräknats till mellan 8 och 10 kg/ha/år, vilket innebär att det överskrider den lägre gränsen, och vissa år även den högre, i det kritiska belastningsintervallet 5-10 kg/ha och år (Tillståndet i skogsmiljön i Kronobergs län - IVL rapport B 2040). Andelen sur mark är fortfarande hög i Kronobergs län. Enligt bedömningsgrunderna för skogslandskapet (www.miljömål.se) överstiger nedfallet fortfarande markens neutraliseringsförmåga på 50 procent i sydvästra Sverige. Markvattnets pH är fortfarande lågt på vissa ytor i länet, men visar även svaga tecken på återhämtning. Kvävenedfallet kan på sikt leda till en upplagring av kväve i skogsmark. Markvattenmätningarna i länet visar dock ännu inte på något läckage av nitrat från skogsmarken (Tillståndet i skogsmiljön i Kronobergs län - IVL rapport B 2040).
Markanvändningens bidrag till försurning av mark och vatten
I takt med att svaveldepositionen minskat och trycket på biomassauttag ur skogen ökat har skogbrukets bidrag till försurningen ökat. I Kronobergs län har detta beräknats till mellan 40 och 70 procent beroende på om enbart stam eller även grenar och toppar (GROT) tas ut. Andelen är dock något överskattad eftersom kvävets bidrag till försurningen begränsats till försurningseffekten efter avverkning.
Status i sjöar och vattendrag oberoende av kalkning
Försurningspåverkan bedöms med förändring av surhetstillståndet sedan år 1860 enligt beräkningar med MAGIC-modellen. Enligt senaste beräkningar (MAGIC-2012) är 56 procent av sjöarna i Kronobergs län (av dem som är större än 1ha) försurade på grund av mänsklig aktivitet (SLU Rapport 2012:5).
Länets referenssjöar (14 stycken) uppvisar i de flesta fall en viss återhämtning från försurning. Detta framgår tydligast när det gäller syraneutraliserande förmåga (ANC). Alla mätningar i referenssjöar utom en visar positiva trender. Det går dock inte att se varken något entydigt samband mellan sjöstorlek och återhämtning, eller något tydligt samband mellan sjöarnas klarhet och återhämtning.
Biologisk mångfald i land- och vattenekosystem
I Kronobergs län har försurningens skadliga effekter lindrats genom en omfattande kalkningsverksamhet under de senaste 30 åren. Nätprovfisken i cirka 230 kalkade sjöar, under perioden 1993-2010, visade att mörten föryngrade sig i 81 procent av antalet sjöar, eller annorlunda uttryckt i 97 procent av den undersökta sjöarealen. De provfiskade sjöarna utgjorde 67 procent av länets totala sjöareal, vilket innebär att mörtföryngring noterades i 65 procent av länets totala sjöareal. Mörtföryngring sker sannolikt även i de flesta sjöar som inte kalkas, och som är större än 20 ha, eftersom sjöarna hade ingått i kalkningsprogrammet om de hade varit försurade.
Analys och bedömning
Försurningen är fortfarande ett av länets största miljöproblem
Trots att nedfallet av svavel över länet minskat till en låg nivå är andelen försurad mark fortfarande hög. Många års nedfall har tömt marken på buffringskapacitet. Hittills är det framför allt svavelnedfallet som har medverkat till markförsurningen. Kvävenedfallet tas till största delen upp av vegetationen och används av växtligheten som näringsämne. Det är först när kvävet inte tas upp som det får en försurande verkan på marken. Kvävenedfallet har inte alls minskat i samma takt som svavelnedfallet, utan ligger kvar på en nivå som överskrider den lägre gränsen (5 kg/ha/år), och vissa år även det högre (10 kg/ha/år), i det kritiska belastningsintervallet. Detta kan på sikt leda till en upplagring av kväve i skogsmark. Inga tecken på läckage av nitrat från skogsmarken har dock kunnat noteras (Tillståndet i skogsmiljön i Kronobergs län - IVL rapport B 2040).
Det sura nedfallet överstiger markens neutraliseringsförmåga på hälften av arealen i sydvästra Sverige. Markvattnets pH är fortfarande lågt på vissa ytor i länet, men visar även svaga tecken på återhämtning. Den viktigaste faktorn för markens återhämtning är vittringen. Den är emellertid en långsam process, inte minst i Kronoberg där berggrunden mest består av gnejs och granit.
Enligt senaste beräkningar (MAGIC-2012) är 56 procent av sjöarna i Kronobergs län antropogent försurade (SLU Rapport 2012:5). Länets okalkade referenssjöar uppvisar nästan alla en viss återhämtning från försurningen med avseende på syraneutraliserande förmåga (ANC). Trots att många sjöar fortfarande är försurade har det minskade nedfallet gjort att försurningstrycket på mark och vatten avtagit. Mängden spridd kalk har därför kunnat minskas på många ställen. I en del sjöar har kalkningen helt kunnat upphöra. Modellberäkningar visar att den största återhämtningen skedde under 1990-talet. Under 2000-talet har förbättringstakten avtagit betydligt och merparten av dagens sura vatten kommer att vara försurade under överskådlig tid (Naturvårdsverket rap 6449). Kalkning kommer därför att behövas i många år framöver, och är en nödvändig åtgärd för att uppnå nationella och regionala miljömål avseende ”Levande sjöar och vattendrag” och ”Ett rikt växt- och djurliv” i väntan på att ”Bara naturligt försurning” uppnås.
Cirka 90 procent av nedfallet över Sverige kommer från utländska källor. Internationell sjöfart är den största enskilda källan till nedfall av svavel och kväve över Sverige. Därför är det viktigt att verka för sänkta svavelhalter i fartygsbränsle. På regional nivå är det nödvändigt att öka askåterföringen på de skogsytor där så kallade GROT-uttag (GRenar Och Toppar) sker. Utsikterna är inte ljusa för att nå ett markant förbättrat marktillstånd de närmsta decennierna. I ett längre perspektiv kan försurningen såväl öka som minska. Betydelse i detta sammanhang är om ytterligare reduktion av utsläppen i Europa, samt från internationell sjöfart, kan uppnås. Ett framtida varmare klimat kan dessutom öka skogstillväxten och möjliggöra ökat uttag av skogsråvara. Frågan är om detta kan kompenseras genom återföring av aska i motsvarande omfattning.
Bara naturlig försurning i Kronobergs län
Indikatorer som följer upp målet
Andel sjöar drabbade av försurning
Av länets samtliga sjöar >1ha, ska år 2020:
högst 35 % av antalet sjöar vara försurade orsakad av mänskliga aktiviteter och
högst 20 % av sammanlagda sjöytan vara försurad orsakad av mänskliga aktiviteter.
Den första uppföljningen av Regionala miljömål år 2013-2020 i Kronobergs län publiceras i mitten av december år 2013 och därefter årligen vid samma tid till år 2020.
Indikatorer som följer upp målet
Målsjöar
Av länets sjöar som kalkas för sin egen skull (s.k. målsjöar), ska år 2020:
– mörten kunna fortplanta sig i minst 80 procent av antalet,
– mörten kunna fortplanta sig i så många att deras sammanlagda sjöyta motsvarar minst 96 procent av den totala ytan målsjöar.
Den första uppföljningen av Regionala miljömål år 2013-2020 i Kronobergs län publiceras i mitten av december år 2013 och därefter årligen vid samma tid till år 2020.
Målvattendrag
Av länets vattendrag som kalkas för sin egen skull (målvattendrag) ska år 2020:
–bottenfaunan vara obetydligt påverkad av försurning i minst 70 procent av den sammanlagda sträckan.
Den första uppföljningen av Regionala miljömål år 2013-2020 i Kronobergs län publiceras i mitten av december år 2013 och därefter årligen vid samma tid till år 2020.
Utsläpp av kväveoxider
År 2020 ska utsläppen av kväveoxider i Kronobergs län ha minskat till 2 500 ton.
Den första uppföljningen av Regionala miljömål år 2013-2020 i Kronobergs län publiceras i mitten av december år 2013 och därefter årligen vid samma tid till år 2020.
Indikatorer som följer upp målet