Ett intensivt miljöarbete pågår i Östergötland och vi ser resultat av genomförda åtgärder. Samtidigt motverkas åtgärderna till viss del av samhällsutvecklingen och för flera av målen saknas resurser och styrmedel för att de ska uppnås. Av tolv mål som bedöms på regional nivå kommer tio inte att nås i tid.
Inom miljömålen Frisk luft och Bara naturlig försurning finns positiva trender och miljökvalitetsmålen bedöms båda som nära att nås. Det beror bland annat på att utsläppen av luftburet svavel har minskat kraftigt tack vare nationell och internationell lagstiftning. Inom Frisk luft finns stor regional rådighet och halterna av kväveoxider och flyktiga organiska ämnen har minskat.
Arbetet med vattendirektivet och miljöövervakningen fortsätter och intensifieras vilket påverkar flera vattenrelaterade mål positivt. Inom Grundvatten av god kvalitet, Hav i balans och levande kust och skärgård samt Levande sjöar och vattendrag kvarstår behov av bättre kunskapsunderlag och utökade resurser för att sätta in effektiva åtgärder där de gör bäst nytta. Övergödning är fortfarande ett av de största miljöproblemen i länet.
Inom Ett rikt odlingslandskap och Levande skogar behövs tydliga styrmedel och ökade resurser för skydd av jordbruksmark och skog samt bevarande av kulturmiljön. Utformningen av det nya landsbygdsprogram som träder i kraft 2014 kommer att inverka på flera av miljökvalitetsmålen. Programmet är ännu inte klart.
För miljömålet Giftfri miljö är det främst på EU-nivå som de största möjligheterna finns att påverka måluppfyllelse. Inom länet har vi främst rådighet kring åtgärder av förorenade områden, där minskade resurser påverkar åtgärdstakten.
Generellt ses ingen positiv utveckling för de mål och preciseringar som rör biologisk mångfald. Det är bland annat viktigt att ett ökat uttag av biomassa i skogen görs på ett hållbart sätt. Även mål och preciseringar som rör kulturmiljö nås generellt inte i tid. Här behövs ökade resurser till kunskapsunderlag och åtgärder.
Ett förändrat klimat förväntas ge konsekvenser på sikt för samtliga miljökvalitetsmål. Det är viktigt att dessa aspekter vägs in vid planering och genomförande av åtgärder.
Ett regionalt åtgärdsprogram för miljömålen är under framtagande och ska färdigställas 2013. Arbetet sker i ett brett regionalt samarbete och programmet förväntas leda till fler och effektivare åtgärder framöver.
Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säkert strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock regionalt.
Tidigare regionala miljömål
Bara naturlig försurning
Målet är nära att nås med de idag planerade styrmedel som beslutas före 2020. Utvecklingen i miljön är positiv. Utsläppen av försurande ämnen har minskat och skärpt lagstiftning bidrar till en positiv trend. För att nå målet måste konsekvenserna av uttaget av biomassa analyseras och hanteras.
Resultat
Försurning orsakas främst av utsläpp av svavel och kväve. De stora åtgärderna gjorda under 70 och 80-talen har gett kraftigt minskade utsläpp av luftburet svavel. Markarealen som överskrider den kritiska belastningsgränsen bedöms ha minskat. Återhämtningen i marken är dock relativt långsam. Nedfall lagrat i marken läcker ut och ger en fortsatt belastning på sjöar och vattendrag.
Det samlade årliga kvävenedfallet till skogen i Östergötland under 2010/2011 ligger strax under 5 kilo/hektar. Det är mycket nära den kritiska belastningsgränsen.
Sjöfart största källan till nedfall
I Sverige kommer större delen av det sura nedfallet, 70 till 90 procent, från källor i andra länder och från internationell sjöfart. Minskade utsläpp i Europa har haft avgörande betydelse för minskat nedfall av svavel i Östergötlands skogar. År 2009 var utsläpp från internationell sjöfart den största enskilda källan till försurande nedfall över Sverige. En markant minskning kan nu ses till följd av att Nordsjön och Östersjön numera är svavelkontrollområden (SECA) där svavelhalten i marina bränslen idag inte får överstiga en procent.
Behovet av kalkning minskar
I dagsläget har Östergötland 78 målområden (sjöar och vattendrag) som åtgärdas mot försurning med kalkning. 59 av dessa är sjöar, vilket motsvarar knappt tre procent av länets sjöar större än ett hektar. På senare år har antalet målområden kunnat minskas, då flera vatten inte längre behöver kalk för att uppnå de uppställda målen. Även den nödvändiga kalkmängden har minskat på grund av minskat nedfall och ökad återhämtning.
Det genomförs också biologisk återställning för att förbättra möjligheterna för försurningskänsliga arter att återetablera sig i områden där de försvunnit eller minskat kraftigt.
Mätvärden visar förändring i vatten
I länets trendstationer i sjöar kan man se en tydlig minskning av sulfathalter i ytvattnet. Dessa trender stämmer överens med nationella sammanställningar av svavelnedfallet över landet.
Försurningen har bidragit till ett underskott av bas-katjoner (exempelvis kalcium, magnesium och kalium) i sjöar. Trots att det sura nedfallet har minskat ser man en svag minskning av jonerna, eftersom återhämtningen tar lång tid.
Den så kallade brunifieringen av vattnet ökar, vilket innebär ökat innehåll av bland annat humusämnen. Troligen visar det på återhämtning från försurning, men sambandet är inte helt klarlagt.
Skogsbruket påverkar försurningen
På grund av rationaliseringen och omläggningen av jordbruket har stora arealer jordbruksmark omvandlats till skog. Genom större efterfrågan på biomassa ökar nyplanteringen av barrskog vilket kan leda till ökad försurning. Uttaget av grenar och toppar ökar också och görs ofta utan att barren hunnit falla av. Det påverkar näringsbalansen i skogsmarken vilket kan öka försurningen.
I Östergötland har skogsbrukets andel av försurningen beräknats till mellan 50 och 70 procent. Siffran varierar beroende på om enbart stam tas ut eller även grenar, toppar och stubbar. (IVL, rapport B2045, Tillståndet i skogsmiljön i Östergötland)
Analys och bedömning
Målet är nära att nås med de idag planerade styrmedel som beslutas före 2020. Utvecklingen i miljön är positiv. Försurningsproblematiken i Östergötland är inte så stor jämfört med andra delar av Sverige, och Östergötland är ett av de län som har minst kalkningsbehov i landet. Länet ligger i en region där försurningen av markvatten är liten. Det beror främst på grund av förhållandevis små nederbördsmängder och att det i stora delar av länet finns kalkhaltiga jordar.
Negativ påverkan tros kvarstå år 2020
År 2020 bedöms de positiva förändringarna synas även i uppmätta halter och inte bara i lägre utsläppsmängder. När det gäller påverkan på den biologiska mångfalden tros försurningen även 2020 göra skada för bland annat fiskbeståndet.
Trenderna bedöms som positiva
För markförsurningen samt tillståndet i sjöar och vattendrag bedöms trenden vara positiv genom det minskade sura nedfallet, även om återhämtningen går långsamt. Cirka 5 procent av länets sjöar bedöms dock fortfarande vara försurade genom mänsklig påverkan.
Genom ny teknik kan utsläppen fortsätta minska. Utsläppstrenden bedöms som positiv men något osäker. Någon ny statistik över utsläpp av försurande ämnen från källor i länet har inte tagits fram utan nationella sammanställningar får användas.
Idag finns nationell och internationell lagstiftning samt internationella konventioner som minskar nedfallet i Sverige. Det finns även ekonomiska styrmedel som avgifter för utsläpp av kväveoxider och skatt på svavel i bränslen.
Under 2013 planeras revideringar av Östergötlands åtgärdsplan för kalkning, för att anpassa planen ännu mer till det förändrade försurningsläget.
Skogsbrukets andel ökar
På grund av minskat nedfall och ökat uttag av biomassa, har skogsbrukets andel av försurningen ökat. Trenden för försurande påverkan från skogsbruket bedöms som svagt negativ. Gödsling av skog kan påverka försurningen negativt och typen av gödsel bör ses över för att motverka detta. Nationellt förväntas skogsbrukets försurningspåverkan öka ytterligare genom ett ökat uttag av avverkningsrester. Även i Östergötland kan uttaget av biomassa öka påtagligt då nya förbränningsanläggningar planeras. Återföring av aska från förbränning av skogsbränslen till skogsmarken kan motverka de negativa effekterna av biomassauttagen. Det finns behov av styrmedel för ökad återföring av aska till skogsmark.
Bara naturlig försurning i Östergötlands län
Beskrivning saknas
Uppföljningstext saknas
Indikatorer som följer upp målet