I Norrbotten bedöms två av miljökvalitetsmålen kunna nås till år 2020. Ytterligare två miljökvalitetsmål anses vara nära att nås. Nio mål kommer inte att nås till 2020 med idag beslutade eller planerade styrmedel. Tre miljökvalitetsmål bedöms nationellt av Naturvårdsverket.
Ingen övergödning och Storslagen fjällmiljö bedöms kunna nås med idag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda år 2020. Bara naturlig försurning och Grundvatten av god kvalitet anses vara nära att nås. Resterande nio mål bedöms inte kunna nås till 2020.
Norrbotten är ett stort län med många olika naturtyper och miljöer. Länet hyser få människor på en stor yta med rika naturtillgångar. Trots detta är det nio miljökvalitetsmål som inte kommer att uppnås.
I Norrbottens skogs- och kustland samt i Bottenviken är naturen påverkad av en intensiv mark- och vattenanvändning. I fjällen och i de fjällnära skogarna, våtmarkerna och vattendragen bedöms situationen för naturmiljön vara mer gynnsam. Inom jordbruket har rationaliseringar och nedläggningar skett, och pågår fortfarande; något som kan leda till att hävdgynnade arter försvinner. Ett intensivt skogsbruk bidrar till försurning och övergödning, fysisk påverkan på vatten och fragmentering av skogslandskapet som på sikt kan leda till utdöende av arter. Skogar med höga natur- och kulturvärden avverkas fortfarande. Den pågående satsningen på naturreservat och annat områdesskydd är av stor betydelse för bevarandet av ett stort antal arter. Även den expansiva gruvindustrin ökar belastningen på naturmiljön och leder också till negativa effekter på boendemiljön. Dagens urbaniseringstrend skapar ett större bebyggelsetryck i länets större städer. Kulturmiljövärden och övriga stadsbyggnadsvärden påverkas ofta negativt i tätorterna. Luftkvaliteten i länets tätorter är i vissa fall lika dålig som mer tätbefolkade områden i södra Sverige. Längs länets kust finns sulfidjordar som kan orsaka kraftig försurning och höga metallhalter. Dioxiner är också ett angeläget problem för Bottenviken. Bestånden av havsöring, vildlax och kustharr är fortfarande svaga men förbättringar i bestånden sker och under 2012 har uppgången av lax i flera av vildlaxälvarna nått toppnoteringar. Renskötseln är nödvändig för att upprätthålla naturbetesmarkerna i fjällen.
Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säkert strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock regionalt.
Tidigare regionala miljömål
Ett rikt växt- och djurliv
I Norrbottens skogs- och kustland samt i Bottenviken är naturen påverkad av en intensiv mark- och vattenanvändning. Många av naturtyperna och arterna saknar gynnsam bevarandestatus. I fjällen och i de fjällnära skogarna, våtmarkerna och vattendragen bedöms situationen vara betydligt mer gynnsam.
Resultat
Bevarandestatus, ekosystemtjänster, klimatförändringar, grön infrastruktur
Många av de arter och naturtyper som omfattas av EU:s art- och habitatdirektiv och fågeldirektiv bedöms inte vara livskraftiga på sikt. I fjällen med sin lågintensiva markanvändning är situationen mer gynnsam än i skogslandet där en omvandling sker av äldre skogar till produktionsskogar. Trots bättre naturvårdshänsyn och skötselmetoder innebär skogsbruket en fortsatt fragmentering av skogslandskapet som på sikt kan leda till utdöende av en del arter. Inom jordbruket har rationaliseringar och nedläggningar skett, och pågår fortfarande; något som kan leda till att hävdgynnade arter försvinner.
Enligt rödlistan för 2010 finns i länet 331 hotade arter (Akut hotad, Starkt hotad, Sårbar). De flesta finns i skogslandskapet. För landskapstypen fjäll så anses 68 arter vara hotade men många av dem är naturligt sällsynta. Arter som är anpassade till den kärva fjällmiljön som tex fjällräv och fjällämmel kommer att missgynnas av det allt varmare klimatet.
Landskapet är en mosaik av skog, våtmarker, jordbruksmarker, sjöar och vattendrag som ofta påverkar varandra. Även om det finns ett nätverk av skyddade områden och delar av skogsmarkerna landskapsplanerats har inget helhetsgrepp tagits över större landskapsavsnitt. En planerad grön infrastruktur där en kombination av skydd, återställning och hållbart nyttjande som gör att viktiga livsmiljöer finns kvar samt att djur och växter kan sprida sig, saknas i länets boreala region. Det omfattande naturskyddet i den alpina regionen och ett mindre fragmenterat landskap innebär att det där finns bättre förutsättningar för en fungerande grön infrastruktur.
Länsstyrelsen tillsammans med andra aktörer driver för närvarande flera projekt som ska åtgärda vandringshinder i vattendrag och även restaurera vattendrag som påverkats av skogsbruk och flottning.
Under 2012 har tio nya naturreservat bildats. I dagsläget finns 334 naturreservat och 7 nationalparker i länet.
För de mest hotade arterna drivs 15 åtgärdsprogram i länet. Det är dock för tidigt att bedöma vilket resultat åtgärderna medfört. För fjällgåsen finns indikationer att beståndet halverats.
Främmande arter
Antalet främmande arter ökar. Mårdhunden som invandrat i länet österifrån anses vara det största problemet. Jägarförbundet är huvudman för ett projekt med syfte att utrota mårdhunden från Norrbotten och Sverige. Vinterstammen uppskattades till ca 110 djur vintern 2011, varav nästan alla i Norrbotten. Utan bekämpningsåtgärderna hade arten spridit sig söderut och det hade det uppskattningsvis funnits ca 700 mårdhundar i Sverige.
Biologiskt kulturarv
Många av fjällens naturtyper är präglade av renbete och därför en del av det biologiska kulturarvet. Merparten av fjällens naturtyper anses ha gynnsam bevarandestatus däremot är situationen i det övriga jordbrukslandskapet mindre gynnsam (se odlingslandskap).
Analys och bedömning
Länsstyrelsen bedömer att målet inte nås till 2020. Det finns starka drivkrafter för en fortsatt utveckling mot ett än mer intensivt nyttjande av mark och vatten och ytterligare fragmentering av landskapet.
Utvecklingen i miljön är negativ.
Starka motverkande drivkrafter
Skogsnäring, jordbruk och fiske nyttjar naturens ekosystemtjänster kommersiellt. Stora ekonomiska värden finns att hämta i den norrbottniska naturen. För skogsbolag och andra aktörer råder en konstant konkurrenssituation såväl nationellt som internationellt. Utvecklingen går mot ett allt intensivare nyttjande av naturresurserna.
I den boreala regionen där markanvändningen är intensiv tar det tid innan man vet om bland annat utökad naturvårdshänsyn och förbättrade skötselmetoder kan hejda förlusten av biologisk mångfald. Det tar tid för arter att svara på de insatser som görs för att skydda samt förbättra deras livsmiljöer. Först om flera decennier går det att se om ekosystemens naturliga funktioner är säkrade samt om hotade naturtyper och arter är långsiktigt livskraftiga.
Ytterligare styrmedel måste skapas både i relation till bevarandearbetet och till arbetet med att nå ett hållbart nyttjande.
Ett fortsatt kunskapsuppbyggande arbete är nödvändigt
Kunskaperna har ökat avsevärt de senaste åren men det finns stora brister. Vi vet inte med säkerhet vilka åtgärder som måste genomföras för att säkerställa det långsiktiga bevarandet av arter och naturtyper i landskapet, särskilt i skenet av klimatförändringar. Arbete pågår när det gäller att definiera vad grön infrastruktur innebär och hur en sådan kan skapas för att naturtyper och arter ska vara livskraftiga på kort och lång sikt, samt att säkerställa att naturen kan leverera ekosystemtjänster även i framtiden. Vidare vet vi inte med säkerhet vilka åtgärder som måste vidtas i brukandet av naturresurser för att dessa ska nyttjas på ett hållbart sätt och utan negativa effekter på närliggande och angränsande miljö. Viss kunskap saknas om hur olika skötselmetoder påverkar mångfalden både lokalt och regionalt, och det saknas en gemensam samsyn när det gäller prioriteringar av åtgärder inom och mellan sektorer. Landskapsanalyser behöver tas fram och åtgärder genomföras som leder mot en funktionell grön infrastruktur.
Den pågående satsningen på naturreservat och annat områdesskydd är av stor betydelse för bevarandet av ett stort antal arter, genom att erbjuda lämpliga livsmiljöer för såväl hotade som mer vanliga arter. För de mest hotade arterna är det viktigt med de riktade insatser som görs inom åtgärdsprogrammen. En betydande andel av programmen ger förslag till åtgärder som berör andra aktörer. Att få andra att genomföra åtgärder är ett arbete som måste ses på längre sikt.
Ett rikt växt- och djurliv i Norrbottens län
Indikatorer som följer upp målet