God bebyggd miljö. Bild: Tobias Flygar.

God bebyggd miljö

Når vi Norrbottens läns miljömål?

I Norrbotten bedöms två av miljökvalitetsmålen kunna nås till år 2020. Ett miljökvalitetsmål anses vara nära att nås. Tio mål kommer inte att nås till 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Tre miljökvalitetsmål bedöms nationellt av Naturvårdsverket.

Ingen övergödning och Storslagen fjällmiljö bedöms kunna nås med i dag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda år 2020. Bara naturlig försurning anses vara nära att nås. Resterande tio mål bedöms inte kunna nås till 2020.

Norrbotten är ett stort län med många olika naturtyper och miljöer. Länet hyser få människor på en stor yta med rika naturtillgångar. Trots detta är det tio miljökvalitetsmål som inte kommer att uppnås.

I Norrbottens skogs- och kustland samt i Bottenviken är naturen påverkad av en intensiv mark- och vattenanvändning. I fjällen och i de fjällnära skogarna, våtmarkerna och vattendragen bedöms situationen för naturmiljön vara mer gynnsam. Inom jordbruket har rationaliseringar och nedläggningar skett och pågår fortfarande; något som leder till att kulturmiljöer och hävdgynnade arter försvinner. Ett intensivt skogsbruk bidrar till försurning och övergödning, fysisk påverkan på vatten och fragmentering av skogslandskapet som på sikt kan leda till utdöende av arter. Skogar med höga natur- och kulturvärden avverkas fortfarande och miljöhänsynen vid avverkning är fortfarande inte bra. Den pågående satsningen på naturreservat och annat områdesskydd är av stor betydelse för bevarandet av ett stort antal arter. Även den expansiva gruvindustrin ökar belastningen på naturmiljön och leder också till negativa effekter på boendemiljön. Det demografiska läget i framför allt glesbygden, med utflyttning och åldrande befolkning, leder till försämrad tillgång till service. Urbaniseringstrenden skapar ett större bebyggelsetryck i länets större orter. Kulturmiljövärden och övriga stadsbyggnadsvärden påverkas ofta negativt i tätorterna. Luftkvaliteten i länets tätorter är i vissa fall lika dålig som mer tätbefolkade områden i södra Sverige. Längs länets kust finns sulfidjordar som kan orsaka kraftig försurning och höga metallhalter. Dioxiner är också ett angeläget problem för Bottenviken. Bestånden av havsöring och vildlax är svaga, men förbättras. Renskötseln är nödvändig för att upprätthålla naturbetesmarkerna i fjällen.

Tidigare regionala miljömål

Visa regionala miljömål för:

God bebyggd miljö

Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Ingen tydlig utvecklingsriktning

Resultat

Gruvexpansionen och samhällsplanering

Den expansiva gruvindustrin leder till omfattande omstruktureringar av samhället, främst i norra delen av länet. Detta orsakar negativa effekter till exempel genom att värdefulla kulturmiljöer raderas ut. Den växande gruvindustrin leder även till ett stort behov av kompetens, vilket lett till att planerare och arkitekter anställts vid kommunerna. Även hos konsulter har kompetensen ökat. Tillgången till antikvarisk kompetens är dock alltjämt låg (Boverket 2013). Den expanderande gruvverksamheten med dess behov av arbetskraft, har lett till ett kraftigt ökat behov av nya bostäder och förbättrad infrastruktur. Detta ställer stora krav på kommunerna och andra myndigheter.

Transporter

Arbete med trafikstrategier sker i flera kommuner i samarbete med Trafikverket. I Norrbotten pågår även förberedelse för att upprätta en regional trafikstrategi omfattande fem kommuner i länet.

Ett fåtal kommuner i länet har dock aktuella dokument för att främja miljöanpassade transporter och minskat transportbehov (Boverket 2013).

Urbanisering och glesbygdsproblematik

Många tätorter har blivit mer befolkningstäta på bekostnad av landsbygden. Jordbruksanknutna kulturmiljöer försvinner. Det höga bebyggelsetrycket med bland annat förtätningar i länets gruvorter och större, kustnära städer leder till att kulturvärden och andra stadsbyggnadsvärden ofta påverkas negativt. Bedömningen är att fler människor är utsatta för bullerstörningar.

I länet finns stora skillnader från extrem glesbygd till medelstora städer. Den demografiska omvandlingen framförallt i mindre kommuner i inlandet, medför att kommunernas förutsättningar att genomföra åtgärder varierar kraftigt. Många människor har fått längre avstånd till daglighandel och service (SCB 2012). Fortfarande finns samhällen på landsbygden som saknar både bredband och mobiltelefontäckning.

Den bebyggda miljön i en stor del av länet får ändå betecknas som relativt god med tanke på stor tillgång till natur- och kulturupplevelser, ren luft, lite buller, etc.

Energi, avfall och hälsa

Inom hushållning med energi, naturresurser och avfallshanteringen är utvecklingen gynnsammare. Det görs många insatser till exempel för att minska energianvändningen i byggnader både genom beteendeförändringar och i konstruktioner (Länsstyrelsen 2013) samt ta tillvara avfallet mer resurseffektivt. Trenden för bostäder och lokaler är att energianvändningen för uppvärmning minskar per yta samtidigt som den uppvärmda ytan ökar. Nyttjandet av fjärrvärme, biobränsle, vindkraft, värmepumpar och biogas ökar. Användandet av fossila bränslen för energianvändning i hushåll och offentlig verksamhet har sjunkit avsevärt sedan 1995 (SCB, Regional energistatistik). I Luleå håller en biogasanläggning för fordonsdrift på att färdigställas och beräknas vara i drift hösten 2014.

Det finns problem med inomhusmiljön. Radon i byggnader åtgärdas men takten är alltför långsam för småhus.

Analys och bedömning

Länsstyrelsen bedömer även i år att målet inte kommer nås till år 2020. Generella trender i samhället såsom ökad konsumtion och ökad urbanisering leder till svårigheter att nå målet. Även brist på kompetens och kunskapsunderlag samt att befintliga styrmedel inte används bidrar.

Utvecklingen i miljön är sammantaget neutral. Det finns både positiva och negativa trender.

Det demografiska läget i framför allt glesbygden, med utflyttning och åldrande befolkning, leder till försämrad tillgång till service på landsbygden. Urbaniseringstrenden skapar även ett större bebyggelsetryck i länets större orter.

Förtätning av bebyggelse medför positiva effekter såsom minskat transportbehov men även negativa effekter som till exempel förlust av grönytor och kulturvärden.

Stora insatser krävs för att identifiera och skydda kulturella, historiska och arkitektoniska värden i bebyggelsen. Kulturmiljöfrågor måste tillsammans med gestaltningsfrågor prioriteras högre. Vidare behöver frågor kring hållbart byggande prioriteras högre bland annat gällande konstruktions- och byggteknik. Det är dock svårt att rekrytera relevant kompetens och den snabba industriutvecklingen som drivs av kortsiktiga exploateringsintressen innebär ofta en risk att man tappar sociala sammanhang i planerandet.

En positiv trend är att intresset ökat för att upprätta aktuella kommunala översiktsplaner (ÖP). Det är dock viktigt att målsättningar och strategier för bland annat miljöanpassade transporter och kulturhistoriska värden redovisas i ÖP.

I de ÖP som beslutats utifrån nya PBL beaktas nationella mål som exempelvis miljömålen, i högre grad.

Styrmedel och kompetens måste nyttjas bättre

Politikernas kunskap om hållbar stads- och samhällsplanering bör förbättras så att tillgängliga styrmedel nyttjas bättre och allmänna intressen i större grad kan hävdas.

Det finns ofta ett gap mellan det som föreslås i ÖP och det som sedan genomförs i verkligheten. På detaljplanenivå har exploateringsintressen i praktiken ett stort inflytande över den kommunala planeringen. Hela kedjan av lagstiftning, tillämpning och tillsyn måste fungera på avsett vis för att administrativa styrmedel ska få effekt.

Behov av nya styrmedel

Vägtransporterna måste minska och övergå till mer miljövänliga transportslag som tågtrafik. Det krävs beslut på nationell nivå för att komma till rätta med detta.

Kommunerna behöver ytterligare stöd, både ekonomiskt och kunskapsstöd. Det gäller inte minst kommuner där den expansiva gruvindustrin ställer stora krav på kommunerna.

Egenkontroll av inomhusmiljön ställer stora resurs- och kunskapskrav på fastighetsägarna, vilket innebär ett stort behov av stöd och eventuellt andra styrmedel.

För att den totala mängden avfall inte ska öka krävs styrmedel som gör det mer lönsamt att reparera, återvinna och återanvända varor. Beslut om sådana styrmedel måste fattas på nationell nivå.

Förändrade beteende- och konsumtionsmönster ger större möjligheter att nå målet. Informationskampanjer riktade till allmänhet är därför en viktig åtgärd.