Ingen av de tolv miljökvalitetsmålen, som bedöms regionalt i höstens uppföljning, är möjliga att nå i länet till år 2020 med idag beslutade styrmedel och åtgärder. Två av målen - Frisk luft och Grundvatten av god kvalitet - är nära att nås medan övriga elva mål nås inte i länet utan ytterligare beslut om styrmedel och åtgärder.
Trafiken behöver minska genom vissa tätorter för att målet Frisk luft ska uppnås i länet och flera sådana projekt är på gång. För att uppnå Grundvatten av god kvalitet behöver vattenskyddsområden revideras och fastställas i högre takt.
Trenden för nedfall samt utvecklingen i sjöar och vattendrag bedöms positiv, men det krävs ytterligare åtgärder för att Bara naturlig försurning ska uppnås. För Giftfri miljö är kunskaperna om miljögifters verkan och förekomst i miljön fortfarande bristfällig och på grund av länets industrihistoria finns mycket föroreningar kvar i ekosystemet som kommer att vara resurs krävande att åtgärda.
För att uppnå målet om en God bebyggd miljö krävs mer resurser för framtagande av viktiga planeringsunderlag inom bland annat dricksvattenförsörjning, kulturmiljövård och klimatanpassning. För Ingen övergödning behövs ökad samverkan mellan mark- och vattenanvändare och myndigheter så att styrmedlen används mer effektivt. Att en hög andel övergödningsämnen kommer från andra länder är problematiskt.
Det är långt kvar tills samtliga Sjöar och vattendrag kommer att ha minst god ekologisk och kemisk status eller potential enligt vattenförvaltningsförordningen. För Hav i balans och levande kust och skärgård krävs ytterligare stora ekonomiska resurser för att till exempel kunna verifiera statusbedömningar och för att kunna tillämpa rätt åtgärder.
Det minskade arealbehovet i jordbruket är huvudskälet till att det inte är möjligt att nå miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap. För att uppnå Levande skogar krävs bland annat att mängden skog som undantas från skogsbruk ökar, att hänsynen vid avverkningar blir bättre och att skyddszonernas funktionalitet förbättras. För att uppnå Myllrande våtmarker krävs mer resurser för reservatsbildning, skötsel och restaurering av våtmarker samt insatser inom skogsbruket. Ett rikt växt- och djurliv är starkt beroende av hur det går för flera andra miljömål. Kunskapen om många arters hotbild är fortsatt dåligt känd, vilket försvårar arbetet med biologisk mångfald.
Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säkert strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock regionalt.
Tidigare regionala miljömål
Ingen övergödning
Gödande ämnen släpps ut från industrier, avloppsreningsverk, enskilda avlopp och jordbruk. Åtgärder pågår för att förbättra reningen, minska läckaget och öka återföringen av till exempel slam. Trots detta ses ingen tydlig minsking av utsläppta mängder, delvis på grund av den naturliga tillförseln.
Resultat
I jämförelse med södra Sverige har Västernorrland relativt små problem med övergödning. Fosforutsläppen uppvisar dock ingen tydlig minskande trend. Sammanfattningsvis är det svårt att säga om tillståndet i miljön förbättras. Utvecklingen är starkt beroende av naturens återhämtningstid samt internationell samverkan.
I länet förekommer endast lokala övergödningsproblem, vilka orsakas av nedfall av kväve och utsläpp av fosfor till vatten. Det är vägtrafik, industri, energiförsörjning och arbetsmaskiner som står för kväveutsläppen. Större delen av det totala kvävenedfallet kommer från andra länder.
Utsläppen av fosfor till vatten härrör från bland annat cellulosaindustri, avloppsreningsverk, jordbruk, fiskodlingar och enskilda avlopp. För att begränsa fosforutsläppen kan bland annat mängden ovidkommande vatten till reningsverken minskas, reningsfunktionen hos enskilda avlopp ses över, skyddszoner lämnas och användningen av produkter innehållande fosfor reduceras.
Sjöarna i Västernorrlands län har som regel en näringsfattig prägel. Data från länsstyrelsens databas RMK visar att det finns sjöar med övergödningsproblematik, men någon systematisk inventering och beskrivning av problemets omfattning har inte gjorts.
Enligt Riksskogstaxeringen (2005–2009) finns produktiv skogsmark på cirka 80 procent av arealen i Västernorrlands län. Det innebär att skogsskötseln har en avgörande betydelse för den ekologiska statusen i länets vattendrag. En sammanställning över fosforläckage till Höga kustens BSPA, som mottar vatten från en stor del av länet, visar också att skogsmark står för den överlägset största andelen. Detsamma gäller kväveläckage.
Det är svårt att säkert veta hur stor del som kan anses vara orsakat av skogsbruksåtgärder och annan mänsklig påverkan, och vad som är naturlig avrinning. Avverkningar, markberedningar, diken och vägbyggnationer är exempel på skogsbruksåtgärder som utgör diffusa källor för fosfortillförsel till sjöar och vattendrag. Hur stor belastningen blir på det enskilda vattnet i skogslandskapet beror på den hänsyn som tas.
Analys och bedömning
De näringsrikare sjöarna i länet finns företrädesvis under högsta kustlinjen, där jorden och berggrunden är mer lättvittrade. I kustnära befolkningstätare områden omgivna av odlingsmark kan näringsbelastningen vara hög. Dessa grunda och näringsrika så kallade slättsjöar tillhör en typ av sjöar som kan sägas vara en bristvara i Västernorrlands län. Bland annat är de viktiga som häck- och rastlokaler för fåglar. En alltför hög näringsbelastning gör att de växer igen och riskerar att försvinna.
Styrmedel för att minska utsläppen finns, men behöver användas effektivt genom att efterleva en direkt tillämpning. Västernorrland har rådighet över en del av de direkta fosfor- och kväveutsläpp som transporteras via älvdalarnas avrinningsområden till Bottenhavet men inte full rådighet över kväveutsläpp till luften. Internationell samverkan krävs. Inom skogsbruk behövs forskning för att kartlägga och medvetandegöra den moderna gödslingsmetodens påverkan på mark och vatten. Transportsektorn ökar konstant och här krävs nationella och internationella insatser för att nå målet. Industrins metoder behöver anpassas för att de ska bidra till en hållbar social, ekonomisk och ekologisk utveckling av länet.
Inom vattenbruket har foderutvecklingen har medfört väsentligt minskad fosfortillförsel per ton producerad fisk till odlingsområdena. Utvecklingen av foder pekar vidare på möjligheter att även minska proteininnehåller i fodret vilka kan minska kvävebelastningen. Utfodringsrutinerna kan optimeras ytterligare på sikt vilket kan resultera i ett så litet spill som möjligt, dock är det komplicerat och fördjupad kunskap krävs för att lyckas. Vattenbruksnäringen ökar i länet, vilket kan inverka på möjligheterna att nå gällande mål och normer, framförallt ur ett närsaltsperspektiv.
De viktigaste hindren för att uppnå miljökvalitetsmålet är bristen på samverkan. Samverkan tar tid och är kostsamt, det kräver lyhördhet, vilja och långsiktig planering. Lokalt kan man arbeta med åtgärder i samverkan mellan mark och vattenanvändare och myndigheter, samt med branschorganisationer och företagare.