Tio av de tolv miljökvalitetsmål som har bedömts är inte möjliga att nå till 2020 i Dalarnas län. Nära att nås är Grundvatten av god kvalitet och Bara naturlig försurning, vilket är en mer positiv bedömning än den nationella 2012. I övrigt överensstämmer bedömningarna för Dalarna med de nationella.
De flesta av miljökvalitetsmålen är inte möjliga att nå till 2020. Att bedömningarna för Grundvatten av god kvalitet och Bara naturlig försurning och är mer positiva än nationellt beror på Dalarnas geografiska läge och geologi. För grundvattnet spelar även en aktiv regional planering in.
Även för en del andra mål innebär Dalarnas förutsättningar att situationen ser bättre ut än i andra delar av landet.
För God bebyggd miljö medför Dalarnas betingelser både för- och nackdelar. Lägre exploateringstryck gör att mindre resurser tas i anspråk och färre intressekonflikter uppstår. Samtidigt är förändringen i befintlig ohållbar bebyggelsestruktur långsam och kommunernas aktiva styrning av lokaliseringar liten, då de är angelägna om att stödja alla förslag till utbyggnad. Dessutom är resurserna små i många kommuner.
Utvecklingen i miljön de senaste två-tre åren varierar mellan miljökvalitetsmålen. För naturmålen är utvecklingen negativ. Natur- och kulturmiljövärdena i skogen och odlingslandskapet utarmas och de hotade arterna ökar, trots att en del goda insatser görs för att motverka detta. En nyligen uppmärksammad negativ utveckling för myrar är att de börjar växa igen, troligen som en följd av kvävenedfallet eller klimatförändringen. Klimatet påverkar också fjällens storslagenhet eftersom trädgränsen stiger.
Generellt sett minskar utsläppen, men den diffusa spridningen av kemiska ämnen är oförminskad och det krävs stora insatser för att vända utvecklingen.
För vattenmiljöerna har möjligheten till en positiv utveckling ökat genom det systematiska vattenförvaltningsarbetet.
På en översiktlig nivå är utvecklingen för God bebyggd miljö positiv. God samverkan i länet och ett aktivt offentligt miljöarbete bidrar till detta. Principerna får dock inte alltid genomslag i de konkreta ärendena.
Ett nytt regionalt åtgärdsprogram för miljömålen blir vägledande för miljöarbetet kommande år.
Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säkert strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock regionalt.
Tidigare regionala miljömål
Ett rikt växt- och djurliv
Miljökvalitetsmålet är inte möjligt att nå till 2020. Antalet hotade arter fortsätter att öka, även om betingelserna för några förbättrats. Förstörelse av växter och djurs livsmiljöer är det största hotet mot biologisk mångfald. Det krävs en ny syn på hur vi förvaltar naturen för att minska hotet.
Resultat
Möjligheterna att nå detta miljökvalitetsmål är i stor utsträckning beroende av möjligheterna att nå flera andra miljömål.
Småskalighet och variation ger biologisk mångfald men de ekonomiska krafterna i samhället driver utvecklingen i motsatt riktning.
Antalet hotade arter fortsätter att öka. De rödlistade arterna i Dalarna ökade från cirka 690 till cirka 810 mellan åren 2005 och 2010.
För några arter har betingelserna förbättrats. Naturvårdsbränningarna har blivit fler och det har lett till att arter som är beroende av skogsbränder har ökat, till exempel två arter av tallkapuschongbagge (Länsstyrelsen 2006:35, 2009:18). Ett förslag till brandstrategi för Dalarna togs fram för fem år sedan, vilket kan ha bidragit till utvecklingen. Strategin är inte beslutad men de större skogsbolagen samplanerar nu oftare sina bränningar.
Andra exempel på arter som har utvecklats positivt är järv, varg, utter och kungsörn.
Inom ramen för åtgärdsprogrammen för hotade arter har Länsstyrelsen i några fall genomfört insatser i samverkan med större skogsägare. Syftet var att öka hänsynen till hotade insekters miljökrav i samband med skogsbruksåtgärder.
Det statliga anslaget för att bilda formellt skydd i Dalarna har minskat drastiskt. Samtidigt har priserna på mark stigit avsevärt. Trots att stora arealer av statlig mark ställts till förfogande för områdesskydd, såväl reservatsmark som bytesmark finns det inte medel för att i tillräcklig utsträckning bevara naturtyper och arter.
Naturvårdsavtal har slutits med ägare till mark med sandmiljöer för att gynna sandlevande organismer.
Fäbodbruket har haft stor betydelse i Dalarna och har efterlämnat unika kulturmiljöer och ett värdefullt biologiskt kulturarv. Många kulturspår och kulturmiljöer vid fäbodar är av biologisk natur. Det kan handla om gräsmarker, bestånd av medicinalväxter, hamlade träd, fäbodlandskap med slåttermyrar och skogsbetestrakter. Riksantikvarieämbetet driver sedan 2010 ett projekt med hjälp av SLU och Länsstyrelsen i Dalarna. Projektet har ökat kunskapen om de värden som är knutna till Dalarnas fäbodar.
Det saknas data för att bedöma hur naturtyper och arter påverkas av klimatförändringarna.
Utvecklingen mot mer ensartade skogar fortsätter vilket gör ekosystemen känsligare för störningar i form av stormar, insektsangrepp eller sjukdomar.
Det förekommer ingen nämnvärd övergripande samordning av markanvändningen som kan ge en fungerande grön infrastruktur.
Flodkräftan är fortsatt hotad av kräftpest som sprids av olagligt inplanterade signalkräftor. Minken orsakar stor skada på markhäckande fåglar men insatserna för att decimera arten bygger helt på enskilda personer intresse.
Jämfört med andra län bildas många kommunala naturreservat, ofta tätortsnära. Att kommuner kan få stöd till lokala naturvårdsprojekt (LONA-bidrag) har varit betydelsefull för att göra naturområden mer tillgängliga.
Analys och bedömning
Miljökvalitetsmålet är inte möjligt att nå till 2020 med de styrmedel som idag är beslutade eller planerade.
Utvecklingen i miljön är entydigt negativ även om positiva inslag finns.
Arbetet med åtgärdsprogram för hotade arter måste genomföras som planerat. En fortsatt och utökad satsning på reservatsbildning och annat områdesskydd är nödvändig för att bevarandestatusen för ett stort antal hotade arter ska förbättras.
De areella näringarnas arbete med att ge hotade arter bättre livsbetingelser är avgörande. Frivillig miljöhänsyn, naturvårdsåtgärder och riktat artskydd inom skogs- och jordbruk behöver öka avsevärt.
Det är nödvändigt att använda den kunskap som finns om ekosystemens stabilitet och återhämtningsförmåga. Förstärkt hänsyn och samplanering inom all markanvändning behövs för att åstadkomma ett hållbart nyttjande av ekosystemen och en grön infrastruktur med variationsrika miljöer.
Satsningar på att sprida kunskap till markägare och andra aktörer är mycket viktiga och de ekonomiska stöden till miljöhänsyn är nödvändiga för att uppnå målsättningarna.
Det biologiska kulturarvet vid fäbodar är starkt hotat av skogsbruket och förändrad markanvändning i fäbodarna. Det är viktigt att dessa värden uppmärksammas och beaktas inte minst vid omarrondering av mark som genomförs i Dalarna. Informations- och dialoginsatser i samband med omarronderingar kommer att genomföras i länet. Betydelsen av variationsrika miljöer för möjligheterna att nå målsättningen ett rikt växt- och djurliv kommer att betonas.
Allmänheten behöver få upplysning om risken med att ta in främmande arter till landet och konsekvenserna av att olagligt plantera in fisk och kräftor. Skolor behöver få motsvarande information när det gäller import av levande organismer, till exempel fjärilslarver, som används i undervisningen.
Klimatförändringarnas effekter på den biologiska mångfalden i Dalarna behöver följas och utvärderas mer systematiskt. Kunskapen om dessa effekter behöver också spridas, vilket kan öka förståelsen för behovet av åtgärder.
Det behövs bättre kunskaper om hur biologisk mångfald ska värderas ekonomiskt i samhällsplaneringen.
Referenser
Länsstyrelsen i Dalarnas län. Vedskalbaggar i Gåsbergets och Trollmosseskogens naturreservat. Rapport 2006:35.
Länsstyrelsen i Dalarnas län. Insekter på brandfält i Dalarna och dess gränstrakter 1990-2008. Rapport 2009:18.
Ett rikt växt- och djurliv i Dalarna
Indikatorer som följer upp målet