Miljökvalitetsmålet är inte möjligt att nå till 2020. Utvecklingen är negativ. Värdefulla marker sköts inte, djuren blir färre och unika timmerbyggander förfaller. Jordbrukspolitik, ekonomi, kunskap och andra markanvändningsanspråk avgör utvecklingen. Samtidigt genomförs vissa positiva insatser.
Resultat
Jordbruksmarken utgör knappt tre procent av länet och huvuddelen finns i anslutning till bebyggelsen i dalgångarna. Den begränsade arealen, närheten till bebyggda områden och den stora betydelsen för landskapsbilden gör odlingslandskapet särskilt viktigt i Dalarna. Små försämringar kan få stora negativa konsekvenser och det är mycket angeläget att behålla den jordbruksmark som finns.
Länets odlingslandskap är ofta småskaligt med rik förekomst av småbiotoper, men mer intensivt brukade områden förekommer också. Drygt tjugo procent av åkerarealen sköts ekologiskt. Arealen skötta betesmarker och ängar med miljöersättningar ökade tidigare men har nu planat ut.
Det är osäkert om slåtterängar och betesmarker sköts så att värdena bevaras långsiktigt. Även inom toppklassade områden med formellt skydd finns brister i skötseln. Detta visar en inventering som nyligen har genomförts. Många av områdena har inte gynnsam bevarandestatus trots att de sköts med miljöersättning.
Flera faktorer kan vara orsaken till sämre skötsel. Exempelvis minskat djurantal på grund av minskad lönsamhet i mjölkproduktionen för mindre jordbruk och anpassning till krav på effektivare drift, byte av brukare utan traditionell kunskapsöverföring samt brist på information till häst-, stall- och markägare.
En omfattande inventering av ängssvampar i Dalarna genomfördes 2007-2010 (Rapport 2012:10). Förutom fynd av ängssvampar redovisades bland annat hävdtillstånd. För hälften av lokalerna bedömdes hävdstatusen som försämrad jämfört med situationen i början av 1990-talet.
Även en inventering av fältgentiana visar på en drastisk tillbakagång.
Projektet ”Foder och Fägring” berör i Dalarna 22 stycken Natura 2000-områden där slåtterängar, naturbetesmarker och våtslåttermarker restaureras.
Antalet värdefulla landskapselement (exempelvis odlingsrösen och stenmurar) som sköts med miljöersättningar ökade tidigare men har nu planat ut. Relativt få jordbrukare ansöker om bidrag för kulturmiljövärden. Endast nio procent av åkerarealen har sådan miljöersättning.
Det saknas kunskap om den totala mängden kulturbärande landskapselement i länet, vilket skick de är i och hur många som vårdas utan bidrag. Intrycket är att skötseln minskar och att allt fler lämningar förstörs.
Det biologiska kulturarvet i fäbodar har inventerats till viss del, se Ett rikt växt och djurliv.
Många av länets unika timmerbyggnader och andra byggnader som är viktiga för kulturmiljön i odlingslandskapet riskerar att förfalla eller rivas på grund av att de saknar ekonomisk betydelse för ägaren. De stödmedel som finns för sådana överloppsbyggnader har varit värdefulla då de har lett till att ett antal äldre byggnader fått bättre förutsättningar att bevaras. Medlen är dock otillräckliga.
I projektform och med finansiering via Landsbygdsprogrammet har Länsstyrelsen arrangerat kurser och förmedlat information om natur- och kulturvärden i odlingslandskapet. Bland annat har kortkurser i byggnadsvård och lieslåtter hållits och ett nyhetsblad har getts ut.
Analys och bedömning
Det är inte möjligt att nå miljökvalitetsmålet till 2020 i Dalarna med de styrmedel som idag är beslutade eller planerade.
Utvecklingen i miljön är negativ. De insatser som görs är för begränsade för att kunna vända utvecklingen inom de närmaste åren.
Den viktigaste orsaken till svårigheterna att nå miljökvalitetsmålet är de brukningsformer som numer är nödvändiga inom jordbruket för att få lönsamhet. Intressekonflikten är tydlig. Förutsättningarna för att uppnå målet skapas därför främst genom specialinriktat ekonomiskt stöd till åtgärder som annars inte skulle genomföras.
Målsättningarna för variationsrikedom i odlingslandskapet, naturtypers och arters bevarandestatus och återhämtning, det biologiska kulturarvet, kulturmiljövärden och bebyggelsemiljöer kan uppnås bara om tillräckliga offentliga medel avsätts. Myndigheternas kunskap om det sammantagna behovet av åtgärder inom dessa områden är bristfällig och behöver utökas. Prioriteringarna i det Landsbygdsprogram som ska gälla från 2014 kommer att ha stor betydelse för den framtida utvecklingen.
Kommunerna kan bidra till att miljökvalitetsmålet uppnås genom att ta stor hänsyn till natur- och kulturvärden i odlingslandskapet när bebyggelse planeras och vid bygglovsprövningar.
Mer samarbete mellan lantbrukets, naturvårdens, miljövårdens och kulturmiljövårdens intressenter ökar möjligheterna att uppnå miljökvalitetsmålet.
Länsstyrelsen driver 2012-2013 ett projekt med kompetensutvecklig och andra aktiviteter för att stimulera till en god skötsel av natur- och kulturvärden i odlingslandskapet.
Konsumtionen av ekologiska livsmedel i offentliga verksamheter behöver stimuleras.
För att bedöma situationen i Dalarna vad gäller jordbruksmarkens egenskaper, processer och föroreningshalter samt odlingslandskapets ekosystemtjänster behöver underlag tas fram. Länsstyrelsen ser för närvarande ingen anledning att befara problem på dessa områden, med undantag av att det möjligen kan finnas förhöjda metallhalter lokalt på grund av historisk hyttverksamhet.
Referenser
Länsstyrelsen i Dalarnas län. Ängssvampar i Dalarna. Rapport 2012:10.