Bara naturlig försurning. Bild: Tobias Flygar.

Bara naturlig försurning

Når vi Västmanlands läns miljömål?

Det ser ut som att endast miljökvalitetsmålen Frisk luft samt Grundvatten av god kvalitet som är nära att nås med idag planerade styrmedel som beslutas före år 2020. Ytterligare kraftfulla åtgärder behöver vidtas på olika nivåer i samhället för att målen ska kunna uppfyllas.

Uppföljningen av miljökvalitetsmålen visar att bristen på resurser är ett gemensamt problem för möjligheterna att uppfylla miljömålen och för att åstadkomma positiva förändringar i miljön. Genom ökade statliga anslag skulle möjligheterna till ett strategiskt arbete som leder till konkreta insatser på olika nivåer i samhället stärkas. Det handlar om tillsyn, utvecklingsarbete, kunskapsuppbyggnad och en förstärkning av personella resurser.

Inom många områden finns behov av ökad kunskap och utbildningsinsatser för att öka medvetande om olika typer av förhållanden som påverkar miljön. Det handlar också om utbildning med koppling till ny lagstiftning inom olika områden. En ökad kunskap och medvetandegrad bidrar till förståelse samt att människor och olika aktörer ändrar sitt beteende och sina val till fördel för en bättre miljö.

Arbetet med vattenförvaltning har gett nya redskap för att uppnå miljömålen för vatten. Utformningen av jordbruksstödet samt Länsstyrelsens och kommunernas resurser för att bevara, utveckla och vårda natur- och kulturvärden är avgörande för att nå de mål som behandlar olika landskapstyper.

Miljömålen behöver få ett större genomslag i samhällsplaneringen på alla nivåer. Insatserna för en god bebyggd miljö avseende bland annat kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, buller och byggnaders inverkan på hälsan behöver intensifieras. Variationerna är stora mellan kommunernas förmåga att genomföra åtgärder som bidrar till en bättre bebyggd miljö. Flera av de mindre kommunerna saknar stadsarkitekt, antikvarie och kommunekolog. Det råder en eftersläpning med översiktsplaneringen, vilket medför att efterföljande detaljplanering sällan överensstämmer med översiktsplaneringen. De kommunala planeringsinstrumenten kan därför inte användas optimalt i måluppföljningsarbetet.

Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säkert strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock regionalt.  

Tidigare regionala miljömål

Visa regionala miljömål för:

Bara naturlig försurning

Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Positiv utvecklingsriktning

Resultat

Åtgärder för att minska utsläpp till luft har haft positiva effekter på försurningen och de försurningskänsliga arter som lever i länets sjöar och vattendrag. Ytterligare åtgärder och minskning av europeiska utsläpp av atmosfäriskt nedfall krävs för att länet ska komma ner till nivåer som mark och vatten tål på lång sikt. Skogsbruket kan orsaka problem med försurning i vatten och hänsyn till vatten inom skogsbruket behöver öka.

Påverkan genom atmosfäriskt nedfall

I länet har nedfallet av svavel och kväve i skog mätts sedan 1993 i så kallade Krondroppsytor. De senaste decennierna har nedfallet av framförallt svavel minskat betydligt. Mätningar visar att svavelnedfallet i länet har minskat med mer än 50 procent sedan Krondroppsnätet inleddes. Under de senaste 5 åren har nedfallet av svavel i stort sett legat på samma nivå. För kvävenedfallet är det svårare att se någon tydlig trend. Under hela 2000-talet har nedfallet av kväve i länet varierat stort. Mellan 2004-2009 överskreds den kritiska belastningen för nedfall av kväve och sedan 2010 visar mätningar att kvävenedfallet underskridit den kritiska belastningen. Utifrån det dataunderlag som finns idag syns ännu ingen tydlig minskning av kvävenedfallet i länet. Åtgärder för att minska utsläpp från energianvändning och transporter haft positiva effekter på försurningen. Det krävs dock ytterligare åtgärder och minskningar av europeiska utsläpp av atmosfäriskt nedfall för att Västmanland ska komma ner till nivåer som mark och vatten tål på lång sikt.

Påverkan genom skogsbruk

Trots en kraftig minskning av svavelnedfallet kan man ännu inte se någon förbättring av skogsmarkens surhet, därför är det extra viktigt att hänsyn till vatten tas inom skogbruket. Bland annat behöver uttaget av avverkningsrester minska samt kompensationsåtgärder som till exempel askåterföring i försurningskänsliga områden tillämpas. Ett projekt från Skogsstyrelsen med rådgivning och utbildningsinsatser om skogsbruk vid vatten pågår i länet. Informationen riktar sig till skogsföretagare.

Tillstånd i sjöar och vattendrag

Kontinuerlig kalkning i länet är en förutsättning för bevarande av försurningskänsliga arter som till exempel flodpärlmussla. Kalkningen är också av stor betydelse för länets fiskevatten. Åtgärderna finansieras till stor del av statsbidrag för kalkning av sjöar och vattendrag. Arbete med kalkning och biologisk återställning i kalkade vatten pågår framgångsrikt i länet. Av länets drygt 900 sjöar berördes 112 sjöar direkt eller indirekt av kalkningsverksamhet under 2012. En fortsatt förbättring av försurningstillståndet i länets sjöar och vattendrag kan förväntas successivt men sannolikt kommer inte god status att uppnås i länets försurningspåverkade vatten fram till 2020 utan kalkningsåtgärder.

Tillstånd i mark

Försurningstillståndet i länets skogsmark är relativt oförändrat sedan förra året och ingen tydlig förbättringstrend har noterats. Därför kan inte någon omfattande återhämtning förväntas till 2020.

Analys och bedömning

Nedfall av svavel- och kväveföreningar som huvudsakligen kommer från energiproduktion och transporter är den största orsaken till försurningen men skogsbruket bidrar också till försurning när basiska ämnen som annars skulle motverka försurningen förs bort i alltför stora uttag av avverkningsrester.

I flera av länets försurningspåverkade områden kommer fortsatt kalkning att krävas långt framöver innan miljökvalitetsmålet kan nås. Den kritiska belastningen av försurande ämnen överskrids framförallt i länets nordvästra delar. Det kommer att ta lång tid för mark och vatten att återhämta sig men det finns en positiv trend. Stora minskningar av försurande svavelnedfall har skett men för att uppnå miljökvalitetsmålet krävs ytterligare beslut om utsläppsmål och åtgärder inom EU:s och FN:s luftvårdskonvention.

En annan faktor som blivit allt viktigare i takt med att nedfallet minskat är skogsbruket. En stigande efterfrågan på biobränslen och ett ökat uttag av biomassa från skogen leder till ökad försurning. Det är viktigt att jobba både nationellt och regionalt för att begränsa försurningspåverkan från skogsbruket, till exempel genom minskat uttag av avverkningsrester och askåterföring.