Länsstyrelsen bedömer att fler åtgärder och styrmedel behövs om de miljömål vars måluppfyllnad bedöms regionalt ska nås till år 2020. Trenden i miljön tillsammans med miljöarbetet är positiv i Örebro län för de fyra miljömålen, Begränsad klimatpåverkan, Bara naturlig försurning, Säker strålmiljö och Ingen övergödning. Miljön och miljöarbetet förändras i mycket liten utsträckning för sex av miljömålen.
Samhället använder och sätter i omlopp allt fler miljö- och hälsofarliga kemikalier. Rådigheten, även nationellt, för att minska miljöbelastningen från kemikalier är låg eftersom kemikalieområdet omfattas av internationella avtal om frihandel. Länsstyrelsen och länets kommuner kommer under 2013 att göra en uppföljande kemikaliekartläggning över vilka farliga kemikalier som används i länets industrier.
Inom miljömålet Ett rikt växt och djurliv är det främst skogssektorns bristande hänsyn till naturmiljön och samhällets oförmåga att i tillräckligt snabb takt skydda bilologiskt värdefull skog som resulterar i en negativ utveckling. Det viktigaste verktyget för att upprätthålla och utveckla den biologiska mångfalden inom odlingslandskapet är EU:s miljöersättningar. Men utformningen och nivån på miljöersättningarna räcker inte för att tillräckligt många jordbruksföretag ska investera i miljötjänster. Utvecklingen tar därför inte en positiv riktning. Jordbruket är mycket konkurrensutsatt och en utmaning nu och kommande år är att behålla ett bärkraftigt jordbruk som klarar att bära de miljöinvesteringar som krävs för att miljömålen ska nås. En viktig pusselbit är att konsumenterna efterfrågar jordbruksprodukter som producerats med hög grad av naturhänsyn eller genom direkta miljötjänster som naturbete.
För två miljömål, Frisk luft och Grundvatten av god kvalitet är utvecklingen oklar eftersom tillräckligt underlag saknas. Bristen på kunskap är också särskilt stor inom områdena kulturmiljö och biologisk mångfald.
Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säkert strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock regionalt.
Tidigare regionala miljömål
Ingen övergödning
Det är svårt att utläsa någon trend vad gäller läckage av näringsämnen i Örebro län. Det tar lång tid innan åtgärder mot övergödning får mätbara effekter. Positivt är dock att engagemanget för övergödningsfrågor har ökat i länet, vilket har lett till ett aktivare åtgärdsarbete under senare år.
Resultat
I Örebro län bedöms cirka 15 procent av sjöarna och 30 procent av vattendragen ha övergödningsproblem. Bland de mer påverkade områdena finns Täljeåns avrinningsområde, de nedre delarna av Svartåns avrinningsområde (båda mynnar i Hjälmaren), Hjälmarens närområden samt ett antal mindre, befolkningstäta eller jordbruksdominerade områden i länet.
När det gäller fosfor står jordbruket för de största utsläppen i länet, följt av enskilda avlopp och avloppsreningsverk. Jordbruket står även för en betydande del av kväveutsläppen men även avloppsreningsverk har stor betydelse. Lokalt kan också andra källor, exempelvis industrier och skogsmark/skogsbruk, stå för en betydande andel av fosfor- och kväveutsläppen.
Det är svårt att utläsa några trender vad gäller övergödningssituationen, eftersom det ofta tar lång tid innan åtgärder ger resultat. 2012 har varit ett nederbördsrikt år vilket vanligen innebär att utlakningen av näringsämnen från diffusa källor (jordbruk, skogsbruk och annat markläckage) blir större än normalt, då erosionen och ytavrinningen ökar.
Det kommer att ta lång tid innan tillståndet i övergödningsdrabbade sjöar och vattendrag nått god status. Vattenmyndigheternas beslut om åtgärdsprogram 2009 ger dock förutsättningar för att nå miljömålet. En rad myndigheter och alla kommuner har fått åtaganden som ska ha genomförts under 2012. Detta innebär att arbetet med övergödningsfrågor har tagit fart såväl nationellt som regionalt.
I Örebro län har flera åtgärdsprojekt mot övergödning inletts. Fokus ligger på de avrinningsområden som pekats ut som prioriterade i Länsstyrelsens rapport 2011:33, Regional plan för Länsstyrelsens arbete mot övergödning (www.lansstyrelsen.se/orebro/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/2011/2011-33-atgardsplan-mot-overgodning.pdf). Inom åtgärdsprojekten arbetar Länsstyrelsen tillsammans med berörda kommuner och verksamhetsutövare för att samla in underlag, förmedla information och genomföra lokalt anpassade åtgärder, exempelvis anläggning av våtmarker och fosfordammar, rådgivning till lantbrukare och inventering av enskilda avlopp med påföljande krav på åtgärdande av undermåliga avlopp.
Under 2012 har ett nytt vattenråd bildats i Eskilstunaåns avrinningsområde och en samordnare har anställts. Vattenråd finns sedan tidigare i Gullspångsälvens och Nyköpingsåns avrinningsområde. Dessa kan utgöra en värdefull resurs när det gäller att initiera och driva åtgärdsprojekt och även som remissinstans m.m.
Flera lyckade LOVA-projekt har genomförts i länet och några pågår fortfarande. Bland projekt påbörjade under 2012 kan nämnas framtagande av VA-plan för Degerfors kommun, modernisering av reningsverket i Klockhammar och installation av toatömningsstationer vid Hammar respektive Åmmeberg.
Det råder osäkerheter kring innehållet i det nya Landsbygdsprogrammet som ska gälla från och med 2014. Detta, tillsammans med rådande stopp för nyanslutning till miljöersättningen för skyddszoner, har försvårat arbetet med att öka intresset hos lantbrukarna för ersättningsberättigade åtgärder mot övergödning. Under 2012 har Länsstyrelsen dock aktivt marknadsfört miljöinvesteringsstödet för anläggning av våtmarker vilket har ökat intresset för denna åtgärd.
Analys och bedömning
Länsstyrelsen bedömer även i år att det inte är möjligt att nå miljömålet till 2020 med idag beslutade eller planerade styrmedel. Det går inte att se någon tydlig förändring i miljön men eftersom flera åtgärdsprojekt inletts bedömer vi att utvecklingen för miljömålet är positiv. Trots det är bristen på resurser stor och styrmedlen har hittills varit otillräckliga. Vattenfrågor har dock fått allt större vikt i svenskt miljöarbete under senare år. Bildandet av Havs- och Vattenmyndigheten är ett exempel. Detta leder förhoppningsvis till att det blir lättare att hitta framkomliga vägar för åtgärder mot övergödning.
De viktigaste åtgärderna i länet för att nå miljömålet är att minska fosforläckaget från jordbruket, enskilda avlopp och andra punktkällor, exempelvis avloppsreningsverk, men också att fånga upp den fosfor som redan har nått sjöar och vattendrag. Åtgärdsarbetet kommer att prioriteras inom de områden som bedöms ha de största övergödningsproblemen. Förhoppningen är att nya åtgärdsprojekt ska kunna startas i ett eller flera av dessa områden under 2013. Förhoppningsvis kommer andra instanser, till exempel vattenråd eller kommuner, att kunna vara drivande i några projekt. Lokalt engagemang är en viktig faktor för att nå framgång.
För att kunna genomföra rätt åtgärder på rätt plats krävs i många fall utökade kunskaper om de lokala förhållandena, framtagande av förslag på åtgärder, intervjuer med och information till markägare osv. Detta är resurskrävande och kommer att medföra en massiv arbetsinsats under kommande år. Anpassade styrmedel är en annan viktig faktor för att minska övergödningen. Exempel på detta är nya/högre ersättningar för åtgärder i jordbruket och fortsatt LOVA-bidrag, men det kan också vara skärpt lagstiftning med möjlighet för Länsstyrelsen att ställa krav på åtgärder med mera. I dagsläget har Länsstyrelsen små möjligheter att få till stånd åtgärder såvida inte miljöbalken kan tillämpas. Ett steg i rätt riktning är det förslag till sammanhållen vattenpolitik som Havs- och Vattenmyndigheten lämnat till regeringen 2012. Det kommer dock att ta tid innan förslagen kan implementeras.
Det är positivt att vatten- och övergödningsfrågor idag finns på agendan hos både myndigheter, kommuner och verksamhetsutövare, inte minst i och med vattenförvaltningens krav på god status 2015/2021. LOVA-bidragen har hjälpt till att skapa ett engagemang hos både kommuner och markägare. Pågående projekt kommer på lång sikt att minska övergödningen i länet.
Referenser
Rapport 2011:33, Regional plan för Länsstyrelsens arbete mot övergödning.
Minskande utsläpp av fosforföreningar (2010)
Fram till år 2010 ska de vattenburna utsläppen av fosforföreningar från mänsklig verksamhet till sjöar och vattendrag ha minskat med minst 20 procent från 1995 års nivå. (Regionaliserat mål)
Höga fosforutsläpp från jordbruksmark och enskilda avlopp
Målåret för målet är passerat. Målet kunde inte nås i tillräcklig grad inom den utsatta tidsramen.
Det krävs mycket omfattande åtgärder inom jordbruket och tydliga förbättringar gällande enskilda avlopp för att vi ska kunna nå miljömålet. Den viktigaste orsaken till att målet inte har uppnåtts är att de styrmedel som behövs inte är på plats än.
Jordbruksmark är den största källan till fosforutsläpp i länet. Uppskattningen av den mänskliga andelen av fosforutsläpp från jordbruksmark kompliceras av att en del av utsläppet har ett naturligt ursprung från marken. En viktig åtgärd inom jordbruket är projektet Greppa Näringen som syftar till att utbilda lantbrukarna i åtgärder för att minska näringsläckaget.
Förutom jordbruket står enskilda avlopp för en betydande del av fosforutsläppen. Det pågår kommunala projekt i länet för att inventera enskilda avlopp och för att höja kunskapsnivån om hur avloppen bättre kan skötas.
Halterna av fosfor i sjöar och vattendrag har generellt minskat jämfört med 1970- och början av 1980-talet. Däremot finns inte någon tydlig minskningstrend under 1990- och 2000-talen.
Indikatorer som följer upp målet
Minskande utsläpp av av kväveföreningar till sjöar och vattendrag (2010)
Senast år 2010 ska de vattenburna utsläppen av kväveföreningar från mänsklig verksamhet ha minskat med minst 30 procent från 1995 års nivå. (Regionaliserat mål)
Kväveutsläpp från jordbruksmark och avloppsreningsverk
Målåret för målet är passerat. Målet kunde inte nås i tillräcklig grad inom den utsatta tidsramen.
Det har inte varit möjligt att minska utsläppen av kväve i den takt som miljömålet anger. Kväverening i de kommunala reningsverken behöver byggas ut och inom jordbruket behövs det mer omfattande åtgärder mot kväveläckage från jordbruksmark. Den viktigaste orsaken till att målet inte har uppnåtts är att de styrmedel som behövs inte är på plats än.
Utifrån det underlag som finns idag har vi inte kunna bedöma om utsläppen av kväve som helhet har minskat i länet. Det är ännu för tidigt att dra några slutsatser om eventuella förbättringar från det långsiktiga åtgärdsarbete som pågår, främst inom jordbruket.
Utsläpp av kväve leder när det når havet till algblomningar i havsområdena runt Sverige. Utsläpp bidrar i mindre utsträckning till algblomningar i sjöar och vattendrag, men det gynnar tillväxten av rotade växter som bladvass både i sjöar och i kustområden. Utsläpp av kväve bidrar således till igenväxning av grunda områden i våra sjöar och vattendrag.
Indikatorer som följer upp målet
Anläggning av skyddszoner längs större vattendrag (2010)
Senast 2010 ska skyddszoner ha anlagts på all åkermark längs större vattendrag i Örebro läns slättbygd. (Länseget mål)
För låga ersättningsnivåer för skyddszoner
Målåret för målet är passerat. Målet kunde inte nås i tillräcklig grad inom den utsatta tidsramen.
Anläggning av skyddszoner längs vattendragen är ett viktigt verktyg för att minska övergödningen i sjöar och vattendrag. Länsstyrelsen har därför antagit ett mål för att driva och följa det arbetet. Vi bedömer dock att det kommer att bli mycket svårt att nå delmålet beroende på att miljöstödet för skyddszoner har förändrats.
År 2007 började en ny miljöstödsperiod och stödet för skyddszoner i det nya stödet var betydligt lägre än tidigare. Arealen skyddszoner i slättbygden har ökat något sedan 2000 och 2005 fanns det skyddszoner längs 28 procent av den totala sträckan större vattendrag i slättbygden. Sedan dess har arealen skyddszoner minskat på grund av den minskade ersättningen. Från 2010 kommer ersättningen att höjas tillbaka till sin ursprungliga nivå och då borde fler anlägga skyddszoner igen. Det är trots det osannolikt att vi når delmålet.
På skyddszonerna får man inte gödsla och växtligheten gör att erosionen av jordpartiklar till vattendragen minskar. Partiklar fastnar i växtligheten och sjunker ner i markprofilen. Därmed minskas förlusten av framförallt fosfor. Skyddszoner gynnar också växt- och djurlivet i odlingslandskapet
Indikatorer som följer upp målet
Minskande utsläpp av ammoniak (2010)
År 2010 ska utsläppen av ammoniak till luft ha minskat med minst 15 procent från år 2000 års nivå. (Regionaliserat mål)
Utsläppen minskar, miljömålet uppnått
Målåret för målet är passerat. Målet kunde nås inom den utsatta tidsramen.
Utsläppen av ammoniak i Sverige har minskat sedan slutet av 90-talet. Utsläppsminskningen har skett i takt med att djurhållningen inom jordbrukssektorn har minskat. Trenden bedöms fortsätta eftersom högre krav på hantering och spridning av stallgödsel införts. Det nationella delmålet och länets delmål, som är ambitiösare än det nationella, är uppnått.
Ungefär 90 procent av länets ammoniakutsläpp kommer från stallgödselhantering. Ammoniak avges från träck och urin i djurstallar samt vid lagring och spridning av stallgödsel. Den kväverika gasen bidrar till både övergödnings- och försurningsproblemen regionalt.
I november 2003 infördes strängare spridningsregler för stallgödsel. Reglerna berör ett utpekat nitratkänsligt område i länet (Örebro, Kumla samt delar av Hallsberg och Lekebergs kommuner). Strängare regler vad gäller lagringskapacitet för stallgödsel samt begränsningar av mängden gödsel som får tillföras åkermarken införas också successivt i vårt län.
Indikatorer som följer upp målet
Minskande utsläpp av kväveoxider till luft (2010)
År 2010 ska utsläppen i Örebro län av kväveoxider till luft ha minskat med 40 procent från 2000 års nivå. (Regionaliserat mål)
Kväveoxidutsläppen har minskat kraftigt
Målåret för målet är passerat. Målet kunde nås inom den utsatta tidsramen.
En stor andel av utsläppen av kväveoxider kommer från fordon, främst person- och lastbilar, men också från arbetsmaskiner. Trafikens utsläpp av kväveoxider minskar på grund av den katalytiska avgasreningen på nyare bilar. Trenden dämpas dock av att trafiken har ökat under de senaste åren. Länsstyrelsen bedömer att målet uppnåddes redan för några år sedan. Naturvårdsverket gör samma bedömning för Sverige generellt.
Kväveoxider bidrar till övergödning, försurning och bildning av marknära ozon. Länet är hårt drabbat av försurning. I dagsläget kalkas nästan 20 procent av länets sjöar för att stoppa försurningen.
Indikatorer som följer upp målet
Minskande utsläpp av kväveoxider från trafiken (2010)
År 2010 ska utsläppen av kväveoxider från trafiken i Örebro län ha minskat med 40 procent från år 2000 års nivå. (Länseget mål)
Ett mer miljöanpassat och resurssnålt transportsystem behövs
Målåret för målet är passerat. Målet kunde nås inom den utsatta tidsramen.
Vägtrafiken står för över hälften av länets utsläpp av kväveoxider. För att minska de totala utsläppen av kväveoxider är det mycket viktigt med åtgärder för att minska utsläppen från trafiken. För att driva och följa denna utveckling har detta utsläppsmål, som saknar motsvarighet på nationell nivå, formulerats. Bedömningen är dock mycket osäker när det gäller måluppfyllelsen. Trenden de senaste tio åren har varit mycket positiv men det är inte helt säkert att minskningen varit tillräcklig. Underlag saknas efter 2009.
Utsläppen av kväveoxider från transportsektorn i Örebro län minskade med 38 procent under åren 2000- 2009 enligt nationella beräkningar. Minskningen beror till största delen på att katalytisk avgasrening införts på nyare bilar i kombination med strängare avgaskrav. Samtidigt ökar trafikarbetet i länet. Trenden med ett ökat trafikarbete motverkar den positiva trenden som genereras av moderniseringen av fordonsparken. Bedömningen är mycket osäker.
Indikatorer som följer upp målet