Bara naturlig försurning. Bild: Tobias Flygar.

Bara naturlig försurning

Når vi Skåne läns miljömål?

Av de 12 miljökvalitetsmål som bedömts på regional nivå kommer inget att nås i Skåne till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel och åtgärder. Målen för klimatpåverkan, ozonskiktet och strålmiljön bedöms enbart på nationell nivå. Målet för Storslagen fjällmiljö gäller inte i Skåne.

Mycket bra miljöarbete pågår i Skåne. Det finns ett stort engagemang hos offentliga verksamheter, näringsliv och enskilda individer för att minska samhällets påverkan på miljön och hitta lösningar som är långsiktigt hållbara. Trots detta bedömer Länsstyrelsen att vi inte kommer att nå miljökvalitetsmålen till år 2020.

Miljöbelastningen är stor då länet är tätbefolkat med hög befolkningstillväxt, stort exploateringstryck, omfattande vägburna transporter och stor arbetspendling. Skåne har också ett omfattande jordbruk. Hushållning med mark och vatten är en viktig fråga i länet och markanvändningskonflikter mellan exploatering och bevarande av natur- och kulturvärden är påtagliga.

Den biologiska mångfalden är hotad eftersom livsmiljöer försvinner, kvaliteterna försämras och arter får det svårare att överleva. Minskad biologisk mångfald tillsammans med klimatförändringar och fler främmande arter påverkar naturens möjligheter att leverera de ekosystemtjänster som vi är beroende av, vilket får konsekvenser för hälsa, livskvalitet och ekonomi. Det krävs ett nytt arbetssätt med fokus på hela landskapet och de strukturer som binder samman olika livsmiljöer för den biologiska mångfalden. Ska förlusten av biologisk mångfald hejdas måste alla verksamheter som påverkar denna trend ta ansvar.

Övergödningen är ett av de största miljöproblemen i skånska vatten, vilket kan förklaras med stor andel jordbruksmark och näringstillförsel från reningsverk, enskilda avlopp och industrier.

Användningen av kemikalier i samhället är omfattande och kunskapsluckorna är stora. Åtgärder såsom internationella överenskommelser, lokala och regionala beslut om inköp av ekologisk mat, informationsinsatser om miljögifter i varor är steg i rätt riktning. Men med en ständigt ökande konsumtion ökar användningen av kemikalier och därmed belastningen på miljö och hälsa.

Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säkert strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock regionalt.

Tidigare regionala miljömål

Visa regionala miljömål för:

Bara naturlig försurning

Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Ingen tydlig utvecklingsriktning

Resultat

Svavel- och kvävenedfall över Skåne har minskat rejält sedan mitten av 1900-talet då nedfallen var som störst. De tidigare målnivåerna för skånska utsläpp av både svavel och kväve uppnåddes redan före målåret 2010. Nya mål till år 2020 för skånska kväveoxidutsläpp är 12 900 ton per år och för skånska svaveldioxidutsläpp 1 800 ton svaveldioxid per år enligt FN:s luftvårdskonvention[1].

Svavelnedfallet minskar och pH ökar i skånska sjöar och vattendrag

Skogsmark i Skåne beräknas tåla ett nedfall på cirka 2,5 kilogram svavel/hektar år 2020. År 2010 var nedfallet beräknat till 5,9 kilogram svavel/hektar i skånsk skogsmark, det vill säga betydligt över vad skogsmarken förväntas tåla.

Undersökning av nedfall över Vavihill på Söderåsen visar på stadigt minskande nedfall av, av människan utsläppt svavel och att syrastatus i nederbörd ökar efterhand[2].

Analyser inom miljöövervakningen visar att svavelhalter och syrakoncentrationer minskar (pH ökar) i okalkade referensvatten[3].

Skånsk skogsmark läcker kväve och aluminium

Skogsmark i Skåne beräknas tåla ett nedfall på cirka 6,7 kilogram kväve/hektar år 2020. År 2010 var genomsnittligt kvävenedfall i skånsk skogsmark 14,6 kilogram kväve/hektar, det vill säga betydligt över vad skogsmarken förväntas tåla.

Inom ramen för Skånes luftvårdsförbund följs nedfall av svavel och kväve i skogsmark och på öppna ytor samt nivåer för svavel, kväve och pH samt oorganiskt aluminium i avrinnande vatten från skogsmark[4]. Totalt finns idag sex sådana skogsytor i Skåne varav två i bokskog och fyra i granskog.

I dag läcker kväve från flertalet av de sex skogsmarksytorna i Skåne. Detta är allvarligt och verkar gödande i sjöar, vattendrag, grund- och kustvatten.

Oorganiskt aluminium är ”giftigt” för framför allt vattenlevande djur som fiskar och används därför som en indikator på markvattnets försurningsstatus. Under 2011 låg halten oorganiskt aluminium på 0,4-6,4 milligram per liter (medianvärden) i de sex skånska skogsmarksytornas markvatten, det vill säga på eller långt över den föreslagna kritiska gränsen på 0,4 milligram per liter.

Biologin återhämtar sig endast långsamt - även i kalkade vatten går det trögt

Trots minskat nedfall och en bättre vattenkemi så förmår inte ens kalkning av cirka 70 målvatten inom norra Skånes skogsområden alltid att resultera i att fisk, bottendjur och kiselalger återhämtar sig fullt ut[5]. Där biologisk återhämtning sker går denna vanligen mycket långsamt.

Under 2012 kalkades 1 910 ton kalk ut i skånska sjöar och vattendrag. Att denna kalkning har effekt, råder det inget tvivel om. Under 2012 lyckades kalkningens vattenkemiska mål att uppnås för 87 procent av vattendragens längd och för 85 procent av antalet sjöar. Även biologiskt visade sig kalkningen fungera för effekter på mikroväxter (kiselalger) i doserarkalkade vatten upp- och nedströms kalkdoserare[6]. För fisk och bottendjur är effekten emellertid inte alltid den förväntade.

Analys och bedömning

Med dagens målformulering bedömer Länsstyrelsen att miljökvalitetsmålet blir svårt att nå och det går inte att se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön. Detta till trots avsevärda förbättringar, som att nedfall av svavel minskat kraftigt. Nedfall av kväve har också minskat men i betydligt mindre omfattning. Den negativa försurningstrenden i avrinnande skogsmarksvatten har också brutits i några skogsmarksområden.

Skånsk skogsmark och avrinnande skogsmarksvatten är fortsatt mycket starkt försurningspåverkade.

En stor andel skånska sjöar större än ett hektar i norra Skåne visar på fortsatt betydande försurningspåverkan.

Reglera skogsavverkning i försurningskänsliga områden

Ett överskott av kväve i skogsmark leder dels, till en ytterligare markförsurning när reducerat kväve oxideras (nitrifieras) och dels, till en näringsberikning av först sött och sedan salt ytvatten. Kväveläckage förekommer idag från skånsk skogsmark med växande skog. När avverkning sker kan markens kväveläckage förväntas öka ytterligare och kan, vid kalavverkning bli mycket stor.

Skogsavverkning inom försurningskänsliga områden bör regleras. Avverkning av grenar och toppar - GROT - bör här undvikas då beräknad försurningseffekt för skånsk skogsmark förväntas öka från cirka 40 procent med bara stamuttag till cirka 70 procent om också uttag GROT sker. Detta är en utpekad skånsk åtgärd inom Skånska åtgärder för miljömålen 2012-2016 (nr 9 under Hushållning med Skånes mark- och vattenresurser).

Baskatjonförluster med stamuttag bör kompenseras genom till exempel askåterföring. En gallringsavverkning inom försurningskänsliga områden är att föredra relativt kalhygge. Även detta är en utpekad skånsk åtgärd inom Skånska åtgärder för miljömålen 2012-2016 (nr 10 under Hushållning med Skånes mark- och vattenresurser).

Verktyg för att kunna reglera skogsavverkningen inom försurningskänsliga områden, som i åtgärdsområden för kalkning av sjöar och vattendrag, behöver tas fram.

Fortsätt kalka försurade vatten

Trots klara vattenkemiska förbättringar i Skånes sjöar och vattendrag som resultat av minskande svavelnedfall tyder mycket på att sjöar och vattendrag kommer att förbli försurningspåverkade över lång tid. I dag förväntas drygt 35 procent av sjöarna, alla i norra Skåne, vara negativt försurningspåverkade av människan.

Kalkning är en utpekad åtgärd inom Skånska åtgärder för miljömålen 2012-2016, vad gäller att uppnå god status med avseende på försurning i sjöar och vattendrag (nr 8 under Hushållning med Skånes mark- och vattenresurser). Medicinering, i form av kalkning av sjöar och vattendrag, är därför en fortsatt mycket viktig åtgärd för att försöka rädda försurningsdrabbade ekosystem.

Återhämtning kan delvis ske även utan kalkning, men denna återhämtning är främst vattenkemisk och sker långsamt. I kraftigt försurningspåverkade referensvatten har arter helt försvunnit och dessa ekosystem återhämtar sig inte alltid, inte ens på lång sikt.

Prioriteringar i länet

Det är viktigt att minimera de försurande effekterna av biomasseuttag från skog i försurningskänsliga områden. Likaså är det viktigt att återföra aska efter avverkningar i försurningskänslig skogsmark i dessa känsliga områden. Det är också viktigt att en minska kväveutsläpp från all trafikverksamhet och att minska av svavelutsläpp från kustfartyg i allmänhet och från färjefartyg i synnerhet.

Referenser

[1] http://www.naturvardsverket.se/Nyheter-och-pressmeddelanden/Pressarkiv/Pressmeddelanden-2012/Nytt-avtal-inom-FNs-luftvardskonvention/

Pil uppåt smiley saknas Bara naturlig försurning i Skåne

De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen ska inte heller öka korrosionshastigheten i markförlagda tekniska material, vattenledningssystem, arkeologiska föremål och hällristningar.

Preciseringar av Bara naturlig försurning

Indikatorer som följer upp målet