 |
1. Begränsad klimatpåverkan
Klimatförändringen är en utmaning även för Kronobergs län. Utsläppen av växthusgaser har minskat i länet, främst från uppvärmningssektorn, men ökande utsläpp från transportsektorn har motverkat detta. Åtgärder vidtas, men inte i tillräcklig omfattning. |
 |
2. Frisk luft
Luftkvaliteten är god när det gäller bensen och kväveoxid men problemen är stora i intensiv trafikmiljö. Vanor och beteenden måste ändras när det gäller bilkörning, vedeldning samt lösningsmedelsanvändning. Mer måste göras för att begränsa partikelhalterna. |
|
3. Bara naturlig försurning
Kronobergs län är ett av de mest försurningsdrabbade områdena i landet. Detta beror på ett tidigare stort nedfall av kväve och svavel, samt markförhållanden med begränsad förmåga att neutralisera surt nedfall. I takt med minskat nedfall har skogsbrukets relativa bidrag till försurningen ökat. |
|
4. Giftfri miljö
Giftiga ämnen i slam minskar och PCB i byggnader har sanerats. Tillsyn och information om kemikalier pågår. Sanering av förorenad mark går också framåt. För att nå miljömålet krävs stora insatser via tillsyn, men också i form av riktade åtgärder inom en mängd områden. |
|
5. Skyddande ozonskikt
Under förutsättning att det internationella avtal, Montrealprotokollet, där medverkande länder förbinder sig att upphöra med användningen av ozonnedbrytande ämnen följs, kommer ozonskiktet troligen att återhämta sig. |
|
6. Säker strålmiljö
För detta miljömål bedrivs inget samlat regionalt arbete. Regionalt underlag för att bedöma tillstånd och tendenser saknas. Till följd av exponering för UV-strålning ökar antalet fall av hudcancer att även i Kronobergs län. För att bryta trenden måste människors solvanor och livsstil ändras. |
|
7. Ingen övergödning
Effekterna av övergödningen på mark och vatten kommer att kvarstå länge. 54 procent av de klassade ytvattenförekomsterna i länet har idag sämre status än god vad gäller näringsämnen. Det går inte se någon trend att övergödningen minskar i länet. Åtgärdstakten behöver öka. |
|
8. Levande sjöar och vattendrag
Stora insatser behövs för att restaurera limniska livsmiljöer.
Positiva miljöförändringar, som återhämtning från försurning, skapar tillsammans med ökad avrinning stora problem i ytvattentäkter genom ökad humustillförsel. |
|
9. Grundvatten av god kvalitet
Grundvattnet har generellt god kvalitet, utom i några områden där det har förorenats av exempelvis jordbruk, förorenade områden eller försurning. Grundvatten är ett trögt system, och det tar lång tid innan åtgärder ger förbättrad grundvattenkvalitet. Vattenskyddsområden bör uppdateras i betydligt högre takt än nu. |
|
11. Myllrande våtmarker
Våtmarker försvinner, skadas eller växer igen på grund av utdikning och annan mänsklig påverkan samt ökat kvävenedfall. Arbetet med återskapande och restaurering pågår framgångsrikt men långsamt. Få våtmarker skyddas i länet. |
|
12. Levande skogar
Länets skogar domineras av granintensivt skogsbruk samtidigt som den biologiska mångfalden är beroende av lövträd och lövskogsmiljöer, särskilt av ädellövträd. Skogsbrukets miljöhänsyn måste fortsätta utvecklas och förbättras. Det krävs betydande insatser för bevarande och utveckling av viktiga livsmiljöer. |
|
13. Ett rikt odlingslandskap
Länets åkermark, betesmarker och slåtterängar minskar. Andelen certifierad ekologisk produktion ökar (både djur och areal), men från en låg nivå. Även antalet betesdjur och antalet lantbruksföretag minskar vilket påverkar hur stora arealer som sköts och därmed den biologiska mångfalden. |
 |
15. God bebyggd miljö
Befolkningen fortsätter att öka i Växjö stad medan länets mindre tätorter och landsbygd tappar befolkning. Tillgängligheten till service har minskat. Nya järnvägsstationer på mindre orter möjliggör pendling med tåg. Arbetet med fördjupning av riksintressen för kulturmiljö har intensifierats. |
|
16. Ett rikt växt- och djurliv
Trots omfattande insatser har utvecklingen för den biologiska mångfalden inte förbättrats i den omfattning som krävs för att nå såväl nationella som internationella mål och åtaganden. För att hejda förlusten av biologisk mångfald krävs mer resurser samt ett större ansvarstagande från markägarna. |