Ett rikt odlingslandskap. Bild: Tobias Flygar.

Ett rikt odlingslandskap

Uppföljning 2014

 Det är inte möjligt att nå miljökvalitetsmålet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Utvecklingen i miljön är negativ.

Möjligheten att nå målet är tätt sammankopplad med jordbrukets och landsbygdens utveckling. Fortsatt nedläggning av jordbruk i skogsbygd och mer intensivt brukande i slättbygden försvårar möjligheterna. Livsutrymmet för många arter begränsas liksom deras möjligheter att sprida sig. Minskad biologisk mångfald riskerar också att försämra tillståndet för viktiga ekosystemtjänster. Under 2013 beslutade EU om den gemensamma jordbrukspolitiken till och med 2020. Förändringar från tidigare år är bland annat att en viss del av jordbruksstöden kopplas till specifika miljökrav. Av stor vikt för miljön är även hur det kommande landsbygdsprogrammet utformas.

Åkerarealen fortsätter att minska

Arealen jordbruksmark fortsätter att minska. Under 2013 minskade åkerarealen med ytterligare cirka sextusen hektar medan ängs- och betesmarksarealen i stort var oförändrad. Jordbruksmarkens produktionsförmåga är godtagbar, men en tredjedel av åkermarken kan behöva ny dränering eller omdräneras i framtiden. Jordbruksverket har utrett hur landets kommuner hanterar exploatering av jordbruksmark. Enligt miljöbalken får jordbruksmark endast tas i anspråk för exploatering för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och när det inte finns någon annan lämplig mark att använda. Men utredningen visar att det ofta är markens strategiska läge, efterfrågan och kommuners markinnehav som styr lokaliseringen av ny bebyggelse.

Många arter fortsatt hotade

Många av odlingslandskapets rödlistade arter är fortsatt hotade och uppnår inte gynnsam bevarandestatus. I Sveriges rapportering till EU:s art-och habitatdirektiv anges bevarandestatusen för majoriteten av odlingslandskapets gräsmarker och arter som fortsatt ogynnsam. För vissa naturtyper, som alvarmark och sandstäpp, är framtidsutsikterna mer positiva.

Marker med miljöersättning både minskar och ökar

Arealen betesmark som har miljöersättning har minskat sedan 2005, men ökade svagt igen 2013. Arealen skötta ängar med miljöersättning fortsätter att öka långsamt. Ett urval av de ängs- och betesmarker som ingick i den stora inventeringen 2002‒2004 har inventerats igen under 2013. Kvaliteterna har förbättrats på de flesta håll, men nästan en femtedel av markerna har fått sin status sänkt.

Rådgivning gör nytta

Rådgivningskampanjer som utgår från lantbrukarnas egna önskemål kan ge större genomslag för naturvårdsfrämjande insatser. Under 2013 avslutades rådgivningsprojektet Mångfald på slätten, ett samarbete mellan bland annat lantbrukare, myndigheter och växtodlingsrådgivare för att öka slättbygdens biologiska mångfald. Billiga och effektiva åtgärder som är lätta att genomföra på gårdsnivå har tagits fram och uppskattas av såväl lantbrukare som rådgivare.

Positiv framtid för husdjur och kulturväxter

Arbetet med att säkra hotade husdjursrasers överlevnad är framgångsrikt tack vare landsbygdsprogrammets ersättningar. En nationell genbank för vegetativt förökat material har börjat byggas upp i Alnarp. Sorter som förökas med frö förvaras redan på NordGen. När den nationella genbanken är klar, kan arbetet bli intensivare med hur det odlade kulturarvet ska användas.

Växtskyddsmedel hotar ekosystemtjänster

Humlor och bin är viktiga pollinerare av grödor och en förutsättning för att producera vissa livsmedel. En ny studie visar att bin utsätts för skadliga halter av växtskyddsmedlet neonikotinoider. Vi behöver veta mer om hur även andra insekter påverkas av växtskyddsmedel.

Intresset för att bevara kulturmiljöer med miljöersättning minskar

Intresset att begära ersättning från landsbygdsprogrammet för att bevara kulturhistoriska landskapselement som stenmurar, odlingsrösen och byggnader fortsätter att minska. Regionala uppföljningar visar att äldre ekonomibyggnader antingen är hotade av rivning eller överges och förfaller eftersom de inte fyller någon funktion i dagens jordbruk.

Följs upp inom tolv områden

Miljökvalitetsmålet följs upp inom tolv så kallade preciseringar:
Åkermarkens egenskaper och processer, Jordbruksmarkens halt av föroreningar, Ekosystemtjänster, Variationsrikt odlingslandskap, Gynnsam bevarandestatus och genetisk variation, Växt- och husdjursgenetiska resurser, Hotade arter och naturmiljöer, Främmande arter och genotyper, Genetiskt modifierade organismer, Bevarade natur- och kulturmiljövärden, Kultur- och bebyggelsemiljöer samt Friluftsliv.