Om kadmium (2015)

År 2015 ska exponeringen av kadmium till befolkningen via föda och arbete vara på en sådan nivå att den är säker ur ett långsiktigt folkhälsoperspektiv.

Delmålet bedöms bli mycket svårt att nå till 2015. Det är svårt att bedöma när målet kan nås.

Utsläpp av kadmium har minskat – men inte tillräckligt

Utsläpp av tungmetaller, däribland kadmium, har generellt minskat inom EU. Bättre kontroll och utsläppsminskande teknik har tillsammans med riktade internationella åtgärder och EU-lagstiftning drivit på utvecklingen.

Halterna i miljön har emellertid inte minskat i samma grad. Återhämtningstiden i miljön är mycket lång och beslutade åtgärder är inte tillräckliga för att nå en säker exponeringsnivå. En mindre andel av den svenska befolkningen har 2010 halter av kadmium i urinen som ligger över det som anses kritiskt och på en nivå som kan orsaka benskörhet och njurskador. Det bedöms vara svårt att inom fem år minska exponeringen så att såväl känsliga som högexponerade grupper skyddas.

Begränsande åtgärder inom EU och i Sverige

På EU-nivå finns omfattande regleringar för att begränsa kadmiuminnehållet, bland annat i batterier, fordon, vissa plaster, färger (utom konstnärsfärger), elektrisk och elektronisk utrustning samt leksaker. Regleringarna syftar främst till att skydda konsumenter och till att förhindra att kadmium förorenar avfall.

Under 2010 sänkte EU:s livsmedelsmyndighet (EFSA) gränsen för tolerabelt veckointag av kadmium från mat. Kemikalieinspektionen bedömer, med stöd av senare studier, att det kan behövas ännu lägre gränsvärden för att undvika effekter som benskörhet. Exponeringen av kadmium från föda och andra källor behöver därför minska ytterligare – dels för att hela befolkningen ska kunna skyddas (även känsliga grupper) dels för att målet ska kunna nås på sikt.

Avskaffad skatt på kadmium kan behöva kompenseras

Sverige har ett nationellt gränsvärde för kadmium i mineralgödsel (100 milligram kadmium per kilo fosfor). Kadmiumhalten i de gödselmedel som säljs i Sverige ligger i dag långt under gränsvärdet. Sverige har haft en skatt på mineralgödsel med kadmiumhalter över fem milligram kadmium per kilo fosfor, en mycket låg halt. Eftersom skatten på kadmium avskaffades från och med 1 januari 2010, kan det behövas nya åtgärder för att behålla de låga kadmiumhalterna i svenska gödselmedel.

Ytterligare åtgärder behövs

Det behövs kraftfulla åtgärder för att minska kadmiumexponeringen både på kort och på lång sikt. Det atmosfäriska nedfallet behöver minskas ytterligare. Verktyg behöver utvecklas för att faktiskt minska kadmiumhalterna i livsmedel. Det kan röra sig om åtgärder riktade mot tillförseln av kadmium till åkermarken från till exempel slam, stallgödsel, annan biogödsel och kalk. Dessutom behövs åtgärder för att minska tillgängligheten av kadmium i åkermark och för att minska upptaget av kadmium i grödor. Det kan ske genom bland annat växtförädling och val av grödor.

Även sedan tillförseln av kadmium till åkermark helt har upphört, beräknas det ta hundratals år att halvera halterna i åkermarken. I det perspektivet är inte heller spridning av kadmiumhaltiga gödselmedel på skogsmark hållbar.

Indikatorer som följer upp delmålet